Det är någonting med mig. Något diffust. Det är som om mitt huvud befann sig i vakuum och jag inte riktigt vet var syretillförseln är. Tänker att jag långsamt kommer resignera när syret är slut och bara sluta ögonen och fortsätta blunda i en evighet.
För återigen är jag så in i nordens trött. Vet inte riktigt vad det kommer sig av men förmodligen är det det att jag vet att varje ledig minut som jag har så ska någonting spikas, målas, handlas, sorteras, tapetseras..och då är det ju ändå ingenting mot de grjer som vi gjorde i höstas. Ändå tar det aldrig slut. Eller jo, på torsdag är det slut och fotografering sker.
Och så i hela den snurran så har jag börjat få panik över det här att jag ska överge mitt lilla krypin, mitt trygga bo, min oas där jag alltid kunnat kura ihop i soffan och vara för mig själv. Sorgsen ibland, glad och nöjd andra stunder. Allt har ju hänt i denna lägenhet och ändå inte. Och nu, kvart i tolv, känner jag mer och mer att det kanske är en dum idé att sälja lägenheten, inklusive Js, innan vi har hittat något nytt. Och jag som snart står utan ett jobb - hur ska bankerna reagera på det?
Alltså, idén har ju varit dålig sen vi först kom på den men jag som gillar att köra: jag har kört. Men nu, precis inför hoppet, tvekar jag.
Typiskt nog slog den här ångesten klorna i mig idag efter det att jag igår signerat och skickat iväg mitt avtal med mäklaren. Vad fan gör jag nu? Allt bakvänt i väldigt otraditonell ordning för min del det är n ett som är säkert men med tanke på att min hjärna utsatts för partiell förlamning och jag återigen hamnat i en dvala så..är det som det är. Kan inte vara arg på mig själv. Det löser sig. Och allt blir bra. Ni vet det, eller hur?
Och jag har mejlat banken så får vi se vad de säger.
Under tiden prickar jag av allt det hantverkaren gör där hemma som löser alla oförlösta knutar och fixar det som jag dragit mig för i ett års tid. Eller ja, sen i september när jag köpte virke och blev bankrutt ett kort litet tag. Hur som helst, nu har jag pengar och nu fixar han det. Och kanske kommer jag nu bo kvar i lägenheten, i mitt trånga sängskåp, och kan njuta orimligt länge av alla skohyllor och annat smartness som han fixar till..
