Midsommar utanför Jönköping. Med på bilden är fantastiska Kristin. Inte med på bilden är höggravida, tillika fantastiska Louise. Och Hanna, Kicki, Micke och de andra. Vet inte riktigt hur man ska tänka med att lägga upp bilder på andra på bloggen. Om det är ok med de inblandade? Aja. Läser någon och tycker det känns trist att synas här så får ni säga till.
Midsommarstatus: tött, lite utarbetad, vilsen, men ganska glad.
Vilka firanden kom här emellan? Jag minns dem inte riktigt nu. Förutom ett firande hemma hos Anna utanför Habo som var så fantastiskt och kontrastfyllt att det liknar ingenting. Det var ett underligt firande med nattbad, bråk, kräftor, shotrace, tända brasor, kärlek och housemusik. Undantaget som bekräftar regeln hur ett firande ska vara.
Midsommar på Eriks fantastiska sommarställe i Stockholms skärgård. Jag var egentligen på väg att fira midsommar i Jönköping som ensam singel (alltid) med en massa barn och par och hela min kropp skrek i trött protest över att åka hem och än en gång spendera midsommardagen lite bakis i mina föräldrars villaträdgård. Valde att stanna i Stockholm och det blev en fantastisk och jävligt hjärtskärande helg.
Midsommarstatus: genomtrött, utarbetad men någonstans i uppvaknandet på den där ön så fann jag Karolina.Och långt senare även Kajsa. Och det vänskapsögonblicket var det finaste av allt. Det och känslan av att vara helt isolerade på en ö utan möjlighet att stressa tillbaka - älskar det!
Midsommarfirande i Göteborgs skärgård. Med fantastiska Sofie och hennes kille Beniamin och alla hans kompisar. Å, fantastiskt hus! Trevligt häng! I och för sig fotbolls VM på kvällen och allt firande avslutades väldigt underligt med att jag ambivalent gick till sängs i ett rum utan dörr. Aja. Det var fint. Jag ciggade sju tusen cigg (det gjorde jag nog i och för sig på alla ovanstående fester) och var denna gång inte ensam om att göra det. Fint så. Och vi spelade fotboll, mitt aber och min bollsportsakilleshäl, och det var kul.
Midsommarstatus: genomtrött, som alltid, men glad och förväntansfull. Ansvarade endast för att ta med mig sprit och sedan var allt annat uppstyrt. Kände mig lite ensam men väldigt välkommen.
Midsommarstatus: jamen, haha..trött? Snudd på utbränd kanske, eller snarare deprimerad. Hudlös. Spenderade hela sommaren sovandes i soffan fram tills dess att jag åkte hem till farmor och farfar, stängde av mobilen och blev mig själv igen.
Midsommar är liksom inte min högtid. Maj har gått i ett rasande tempo och jag har ofta inte hängt med utan mer tittat på blomstereuforin än varit i den. Så kommer midsommar, folk snackar om sommaren och att fira den (ofta under en period när regnet står som spön i backen och det är iskallt ute, och gå på semester. Själv står jag bredvid och fattar ingenting. Jag har liksom inte tagit in sommaren ännu. Jag fattar inte att den är här, att jag är mitt i den och jag vet ännu inte hur jag ska njuta av den.
Så den tar mig på sängen kan man säga. Och propsar på att firas med tonvis av sprit, glada leenden, käcka upptåg och massor av kärlek..det vill säga allt det som mitt liv länge inte bestod av. Men aja. Man lär sig kanske? Så därför känns det lite bitterljuvt att sitta i soffan och skriva det här, iklädd pyjamas, med J på jobbet och med en pensel och en målarburk som enda sällskap fram till sextiden då det blir grillfest på innergården. Okonventionellt, stressfritt, lite ensamt men ändå ganska fint. MIN midsommar. För en gångs skull. Och det råder inte ens klänningspåbud - fan vad nice. Ska verkligen försöka omfamna den här dagen! Kram och glad midsommar - hoppas ni firar efter egna preferenser och känner er tillfreds med det.
