Fint så



Bild: http://purple.fr/diary/

Och precis när jag skulle skriva in vad konstverket kom ifrån så plockade de bort informationen från hemsidan.. Aja. Bifogar stjärnorna här så länge och önskar en trevlig fredag nu måste jag rusa uuuuuut härifrån. hej på en stund.

Check yo self..

..before you wreck yo self.

Och kolla här vad mycket ekollonet vuxit! Känner mig väldigt mama-like när jag ser det gro mer och mer för varje dag. Coolt. Sedan sa en man idag efter ett möte, en man som när jag lärde känna honom 2006 var mycket skeptisk till mig och min kompetens, att han ansåg mig ha potential att bli vice vd för det företag jag jobbar på. Han menade såklart inte allvar med det men det var ändå en..fin komplimang. Av en man modig nog att inse att hans fördomar kommit på skam. Amen bra så. Nu tar jag kväll och njuter av att känna mig friskare, starkare och gladare.

Two times one hundred

Bilder: http://josephmakes.tumblr.com/post/13864278365 och http://www.flickr.com/photos/ashaykaden/6845205585/in/faves-levatio/ via http://modinakerlind.tumblr.com/


Mitt tvåhundrade inlägg. Skriver det med lätt feber och trött huvud från soffan. Ville bara meddela att jag håller på att bli galen av alla dessa livsbelsut. Hittar inte min inre kompass. Och det som en gång var min magkänsla är nu bara..stendött. Och jag tror att jag håller på att få panik på kuppen. 


Ser ni någon tjej med lätt stirrig blick vandra omkring på gatorna söder om Folkungagatan - hejda henne då. Säg att allt blir bra. Ljug om du måste. 


Herregud, allt är bara världsligt men ändå kan jag inte få min kropp att sluta upp med att förbereda sig på alla potentiella alternativt samtidigt. Jag liksom upplever alla känslor som de olika möjliga scenarierna kan ge simultant. Med resultatet att jag är som en urvriden disktrasa emotionellt. Och inte ett dugg klokare. 

Rosa blandning

 

Bilder: http://photoproblem.tumblr.com/post/15294426847, http://pinterest.com/pin/19210735880536364/, http://valentine1985.tumblr.com/, http://www.desiretoinspire.net/blog/2011/2/7/gitte-kjaer.html, http://rustybreak.tumblr.com/post/16076340121/david-gilbert, http://blog.vanstee.be/post/10311208241 och http://www.nordicdesigncollective.se/info/hem/index.php via http://hannasroom.com

Fragment

Bild: http://ledansla.blogspot.se/

Älskar hur den här bloggaren/fotografen fångar sin vardag. 

Frigörelse

Bild: http://colourparadise.tumblr.com via http://modinakerlind.tumblr.com

Läste följande på Underbaraclaras blogg: 


»Alltså när jag tänker på att det ska bli sommar igen! Det spelar ingen roll vad som händer -det kommer en sommar.  Vi kommer att cykla och bada, lillen kommer tulta i vattenbrynet. Vi kommer äta både frukost lunch och middag ute. Vi kommer laga maten på det som växer i landet och jag ska sova i hängmattan och läsa i flera flera timmar och det kommer att ligga fågelkvitter som en matta över allting. Vi kommer åka båt till en ö i skärgården och bada i havet. Jag ska ro och fiska. Ta sena promenader i midnattssolen. Grilla något gott och göra hemmagjord glass på jordgubbar från landet. Melker kommer lägga sig på den varmaste platsen på pappas altan och vi kommer spendera en hel eftermiddag där på baksidan, jag i hammocken i skuggan men alla andra i solen. Längt’ på det! Låter som science fiction, nästan.«


Uppfylldes under läsningen av en känsla av overklighet: kan livet verkligen vara så här underbart? Fritt från tvång där man kan ta dagarna som de kommer och alltid jobba med hemmet som bas? Får panik av tanken på fyra ynka semesterveckor där ALLT ska hända och en känsla av att man i en etta utan balkong mitt i ett asfaltskvarter måste ta sig någonstans för att fånga det där solljuset efter det att man slutat jobbet klockan fem. För inte kan det väl vara så att det krävs en mammaledighet för att komma ur ekorrhjulet? Å, som jag längtar efter något nytt och för att åter bli herre över min egen tid.  

Egenkärlek

Bild: http://paperbandits.tumblr.com/post/18285414218 via http://w-illow.tumblr.com/

På väg hem igår på tunnelbanan drog jag iväg ett mess för att gratta den kompis som jag, i samband med att den här bloggen startade upp, hade träffat och över en lång lunch återupptagit den kontakt som legat nere sedan vi hamnat i olika städer, sedan samma stad men då gifte han sig och fick två barn medan jag levde ett singelliv lite vid sidan av..allt. Hur som: jag drog iväg ett mess och frågade om vi skulle fira över några glas vin snart vilket han gärna ville. Sen frågade jag var hans nya kontor låg och han svarade gullmars. Jag svarade att det var nära ju - gud, va bra - och då svarade han: Du. Jag är alltid nära. 


Ok. Klichéernas kliché. Men där satt jag sjuk och ömhudad och fick hans mess rakt in i hjärtat. Jag är alltid nära. Han är alltid nära.


För det har han på något sätt alltid varit, ända sen vi blev vänner - det är bara att jag hittat bortförklaringar till att det inte är så hela tiden. Han: ursnygg redan i ettan på lågstadiet, men framför allt i sjuan på högstadiet, och fick flickor att falla som käglor runt om honom. Han var skolans Jordan Catalano och den som förförde, hånglade, slogs, nonchalant charmade, älskade och hade ett rum i familjens källare som var som en egen privat sfär. Jag: hans raka motsats i allt och på något sätt blev vi kompisar. Sedan vänner. Och ingen förstod riktigt hur det hade gått till, allra minst jag. Han sökte upp mig, ville vara med mig, och där på tunnelbanan förstod jag vilken idiot jag varit fram tills nu som med en dåres envishet skyddat mig (sen typ i åttan-nian)  för att han ska gå - och så...arton år senare så visar han att han är kvar;pppPPPPppppP. 


Amen, ironin. Blir helt matt på mig själv. Och när tåget började rulla upp mot Slussen och jag med lätt febertungt huvud snabbt rasslade igenom de relationer där jag, naken och utan minsta antydan till förställelse och insmalad mage, avslappnat tror att jag duger precis som jag är så fick jag en uppenbarelse. Kunde nästan se min terapeut Es leende framför mig när jag insåg att dessa relationer är pinsamt få. Och att det är i denna insikt svaret ligger till varför jag så ofta känner mig dränerad på energi OCH varför jag är så  förbannat konflikträdd. Antar att om jag inte tror att jag duger som jag är så kan jag heller inte ställa krav och stå upp för att andra ska respektera detta fabulösa som är jag. 


För grejen är ju att de flesta av mina vänner, kompisar, bekanta, kollegor är så jävla fab. Och jag är fab. Och om jag vill hänga med dem så borde jag väl aldrig ens behöva tveka rörande om de..vill hänga med mig? Jadu, det tål att tänkas på här där jag ligger med datorn på magen och ömsom jobbar och ömsom låter ovanstående insikt flöda ut över tangentbordet. Det är som att jag förstår saker bättre när jag ögonblickssnabbt skriver ner dem - därav den här ständiga bloggbikten. 


Hur som, tack fina N för ditt mess igår. Din bekräftelse öppnade oväntat ett ovanligt tätslutet lock i mitt inre. För exakt hur djupt denna självkänsleklyfta går bevisades igår när J kröp ner bredvid mig och jag, på väg att somna in i min gråmelerade pyjamastshirt och med mitt febertrassliga hår all over, i en snabb nanosekund hann tänka tanken: borde jag kanske piffa till mig något? Herregud. Blev så skrämd av att jag, sjuk och nere för räkning, ens tänkt tanken att jag kände mig nödgad att hålla ett anförande om duktiga flickor-principen och hur uppfuckande den är för ens personlighet. Å, denna förbannelse att alltid vilja behaga. Måste. Komma. Ur. Den. 

Spektra

 

Bilder: http://loverofbeauty.tumblr.com/post/3626236462, http://neuronstarcollision.tumblr.com/post/3858763036 och  http://unfaithful2me.tumblr.com/post/3832551070/xvoluspa-starworshipper via http://modinakerlind.tumblr.com

Noll sjukdomsinsikt

Bild: http://hm.com

Det här med att jag saknar en basgarderob? Och sedan går och köper ovanstående paisleymönstrade skjorta i gräll färg? Finner det oroande. Mycket oroande. 

Indisk vision

Precis i detta nu skulle jag ha suttit vid mitt köksbord, eller rört i någon kastrull vid spisen, och oavbrutet, oavbrutet, oavbrutet pratat med en av min närmaste vänner som annars bor i Göteborg och som jag sällan träffar. Istället har jag en hals med taggtråd i och ligger ensam i min soffa och tycker oerhört  synd om mig själv. Övernattningen är avstyrd för att inte äventyra kommande USA-resa och jag tittar på ett inspelat avsnitt av Babel och lyssnar på Carl-Johan Vallgren. En rödvinstung kväll ville han att jag skulle följa med till hans hotellrum och slita av mig kläderna. (Gjorde jag inte.) Och det är en annan historia. Det jag tänker på nu är vad underbart det vore om jag, precis som han, kunde dra iväg till Indien och skriva min debutroman där. Och leva utanför klichéerna. 

Balans

Bild: http://vogueweekend.tumblr.com/post/9534071239

Är skör i skinnet. Har en hals som svider och gör resten av kroppen lite suddig och öm i konturerna. Men övrig kropp är varm. Av kärlek till J (som står trygg och finns där trots allt..har nog aldrig sett en mer vilsen person än han där han i söndags satt på en vindpinad bänk i solen, lite lätt bakis, omgiven av lekande barn i Vasaparken) - och till min syster och systerdotter. Jag har inga minnen av hur mitt och min systers umgänge såg ut när vi var barn, även om jag kan se på bilder från vår barndom att vi alltid hängde. Att blod är tjockare än vatten bottnar kanske i den ordlösa kommunikation som kommer sig av ovanstående - det oavbrutna hänget när man är liten? Att hon och jag läser varandras rörelsemönster och mimik gör livet fantastiskt choserfritt och att ha henne och Maja sovandes tugnt sida vid sida i mitt lilla kök med ett upptejpat påslakan som gardin..var så himla fint.

Och sen är min allra finaste kollega tillbaka på jobbet efter sin mammaledighet - och helt plötsligt känns det som att alla stjärnor i systemet är tillbaka på rätt plats igen. Hon tipsade om det här. Mitt nya.  

Ps. Är ändå så pepp att testa men detta innebär visst ingen mer fruktbonnanza!?! Jeez. Min enda lycka hittills.. Dock: ost och vin verkar ok. Kan kanske funka ändå.

Soligt! Ljuvligt!

Soligt ute och jag är stressad. Vill bara springa ut och sparka gatgrus med Johanna och Maja och hade det här varit en vanlig dag och jag ensam skulle gått hem från jobbet - då hade jag lyssnat på denna egengjorda glada lista. Trevlig fredag allihop! 

Åldersskillnad (på 30 år)

Allt är upp och ner och världen (i mitt privata ego-universum) står på ända och här sitter jag och balanserar flöden genom att tugga tuggummi som utlovar sund och elastisk hud. Det ni! Kom i paket från posten ihop med en massa teer, kryddor och andra varuprover. Själv är jag fortfarande i lätt chock över deras insäljande budskap (kan någon gå på detta - att tuggummi ger elastisk hud?) men hur som, hyfsat goda är de i alla fall.

Snart kommer min fina syster och hennes dotter (som ovan testar mina glasögon som vid närmare granskning ser groteskt stora ut..aja) hit. Längtar ihjäl mig. Och tror att inget kan vara bättre för mitt torktumlarliknande själsliv än att kliva av mina höga hästar över en helg och hänga med en bekymmersfri 3-åring med aldrig sinande energi. Det blir fint.   

Acne

Bilder: http://ida.freshnet.se

You got the best of me. 

Den sista outfiten finns visst i butik nu. Och tjejen i mitten, hon är den jag drömmer om att vara. 

Och om ni undrar...

...vad jag gör, så är det allt annat än att plugga italienska i alla fall. 


(...)


Herregud. 


Vad är det med mig?

Sen sist

Ps. Saker som hänt hemma sen sist.

Jag investerade i en kakadua i gips i Köpenhamn. Den hamnade av oförklarligt skäl inte på det gemensamma kontot men vem är jag att döma? Tror ändå den växt något i Js ögon. Eller så har han bara vant sig. Hur som, jag tycker att den är stilig.

Fulsnygg, som de bästa av oss.

Våren har flyttat in.



Och det där ekollonet som jag och min syster sparkade fram under snön någon gång i januari har vuxit som tusan. Tricket var visst att ekollonets lilla spets inte skulle nudda vattnet (baserat på empirisk studie då det andra ekollonet möglade), vem hade kunnat ana det? Nu är det enda jag väntar på vad som händer härnäst. Onekligen en långsam fritidssyssla.

I love you but you're bringing me down



Bild: http://www.stockholm-sweden-travel-guide.com/sodermalm.html

Alltså, bara för att förtydliga: Södermalm - jag älskar dig. Du är mitt nav, mitt lugn, min inspiration. I dina kvarter bor mina vänner och här är min bas. Och när solen skiner utanför fönstret så vet jag att du har alla förutsättningar att som vanligt charma skiten ur mig där jag kommer promenerandes genom gamla stan efter jobbet och ser din siluett avteckna sig. Men du, helt ärligt: jag känner inte riktigt att jag får energi av att vara med dig just nu. Förmodligen beror det mer på mig än på dig och även om jag älskar dig så..längtar jag ut. Bort. Kanske är det en fas. Men oavsett så känner jag lite som den här killen känner för New York för dig och hela den här stan just idag och det är något som vi på något sätt måste deala med du och jag. 

I osynk

Vissa dagar vaknar jag, promenerar till tunnelbanenedgången och sätter mig på tåget med en grå dimma framför ögonen som färgar allt i blyerts. Sittandes bland mina medresenärer registrerar jag det som är min omvärld och så känns det som..att jag är helt färdig med den här staden. Den levererar inte det jag önskar av häng, fritid och yrkesliv. Eller så är det jag som inte leverear. Oavsett är vi i osynk och dagar som dessa tänker jag att jag behöver ett brejk.

Hur bra?

Länktips via http://nojesguiden.se/blogg/margret-atladottir och http://blogg.svt.se/psl/

Så BRA!

Be good

Bild: http://whereisthecool.com

Jag tänker mycket på det här initiativet som gruppen i USA tagit för att föra Kony inför rätta och jag tycker att det är så fantastiskt bra. Så fort någon tar ett initiativ så känns det som att människor, brända av sina tidigare erfarenheter av att ge och bli lurade, kommer dragandes med skämselpropaganda. Kanske tycker de att de skyddar en men jag vägrar att lyssna. 

Initiativet bakom att störta Kony fyller mig med en sådan glädje! Människor där ute kan mötas och tillsammans komma varandra nära och åstadkomma skillnad. I de stunderna när de sociala medierna blommar ut och når sin fulla potential, som t ex i de arabiska länderna förra våren, då upplevs jag av en känsla av att den här världen kan räddas och jag får en pirrig upplevelse av att alla är nära. Vi är nära. Och så väldigt lika. Kanske var det så här religion ursprungligen uppstod - i känslan av extas av att finnas där för varandra? 

Drömhus

Bilder: http://whereisthecool.com/

Sammanflätade liv

Bild: http://idhalindhag.com/ via http://annagillar.blogspot.se/

Mötte överraskande upp med en av mina fantastiska vänner på K i eftermiddags. Helt plötsligt fanns en välbekant silhuett på caféet vid jobbet, jag som aldrig ser någon jag känner igen när jag promenerar runt på stan. Där satt min dåtid och min framtid. Kvinnan jag kan spendera timtal med i telefonen men aldrig lyckas hamna i samma stad som. Tänk, ända sen jag såg henne första gången på statsvetenskapliga institutionen iklädd en tröja med Ingmar Bergman-tryck så har våra världar gått in i varandra, eller ja..snarare efter det att vi, efter spridda och lite blyga samtal i korridoren utanför undervisningssalen, bestämde oss för att skriva B-uppsatsen ihop har det varit vi. 

Tänk, å tänk om du kunde flytta hit K. Det skulle vara drömmen!

Nya inköp



Bild: http://mango.com

Fördelarna med att ha en modeintresserad kille är många. I synnerhet när min föråldrade garderob är så grå, beige och svart att man blir mörkrädd. Plus att den mest består av grejer som jag inte trivs så bra i just nu (p g a stort godisintag under lång tid) och där resten av det mest består av grejer som tillhör kategorin ”slapp och basic”. Hur som. Påbörjad träning har ännu inte visat något resultat på den postvåg jag då och då smyger mig upp på på jobbet (weird..I know men vad tusan – på Friskis så har de ingen våg) men snart borde det väl ändå hända grejer?

Till dessa stunder, då det de facto hänt grejer, gjorde jag igår två klädinköp vilket var det första på eeeeeevigheter. Typ 8 månader. Och som sagt, fördelen med att ha en modeintresserad kille är till exempel att han ständigt scannar av olika sidor i jakt på fina grejer och lägger bevakningar på när saker jag gillar kommer ut i butik. Som ovanstående kjol som jag pratade om redan i december. Lyxigt! 

Sommaren - jag är redo för dig nu!



Längtan

Bild:http://runteuropa.bloggie.se/tag/cinque-terra/

Karolina, längtar hit. Vad kan det vara nu, fyra månader bort? Tänk att din kärlek till Jacopo lett oss hit till den här färgglada drömmarnas horisont. Fint så.

Måndagblues

 

Bilder: http://whereisthecool.com

Är helt slut och ligger utslagen under en filt i soffan. Borde ringa samtal. Borde plugga italienska. Borde gå upp och ta en huvudvärkstablett och kanske koka en kopp te. Borde, borde, borde men att ligga med en dator likt en varm katt på magen verkar vara det enda som orken räcker till just nu. 

Måndag asså. Such a skärseld. 

Inspiration

 

 

Bilder:http://a-prilshowers.tumblr.com/post/16689194769/fawun-queued, http://wakeupandlaugh.tumblr.com/post/12864648982, http://nyane-duro-nervioso.tumblr.com/post/11032659648,http://rainbowwildfox.tumblr.com/post/12905678173, http://rainbowwildfox.tumblr.com/post/12143674917,http://fashion-plate.tumblr.com/post/12564364494/bracesandlaces-www-bracesandlaces-tumblr-com