Ännu ett bröllop

Bilder: http://bleubirdvintage.typepad.com/blog/wedding/ via http://tantjohanna.se/

Också ett fantastiskt vackert bröllop.. Och jag vill inte påstå att jag sitter här och surfar runt och randomly dras till bröllopsbilder och innerst inne drömmer om en egen bröllopsfest utan snarare är det så att det är bröllopstider..och bilderna är vackra.. Men visst, tre barn senare med en hund och det fjärde barnet på väg - vem hade inte velat ha en sådan här kärleksfull kemi i familjen och världens enklaste, men samtidigt röjjigaste fest?

Hon som gifter sig ovan verkar för övrigt ha en väldigt fin fotoblogg som finns här. Nej, nu måste jag gå och äta frukost, öppna fönstren mot den här gråa junilördagen och bara vara. Wish me luck. 

Kakelfundering

Har spenderat en timme skrapandes bort överflödig färg från kakelplattorna i badrummet.Ett jäkla skitjobb men det skjuter oundvikligen upp den jobbiga starten då jag måste ta tag i takmålningen och under tiden som jag stått där och lyssnat på musik har min hjärna som vanligt vandrat iväg. Och som i en insikt förstod jag att Rolands uttalande från i torsdags är huvudet på spiken-anledningen till min konstanta, inre stress och virrvarr. Jag lever inte här och nu, där J lever och har det bra, nej jag är alltid i framtiden och ryar om planer, inköp, framtidsutsikter och allt annat som måste göras. 


Shit, det ÄR ju vekligen så. Jag är sällan här. Och nu förstår jag Roland bättre när han menar att detta är vår största utmaning. Men ok, jag ska verkligen försöka hejda mig mer och inte segla iväg utan ankra upp och hänga lite i nuet ett tag. Det där som kommer sen tenderar ju ändå alltid att vara helt ok..

Gårdagens inspiration

Två saker som inspirerade mig igår när jag surfade runt lite på nätet.

Det första: Jag såg på Ebbas blogg att Margherita Missoni gift sig med en racerförare vid namn Eugenio Amos och oavsett hur härligt kärlek är (och hur strypjackemässigt jag själv kännner inför bröllopsscermonin) så är festen alltid fantastisk och titta bara på de här bilderna! På gräset, solskenet, klänningarna, tygerna, mixen, plockmaten - å, jag blir så pepp på att 1) bosätta mig i Italien, 2) skaffa en symaskin och sy oräkneliga randiga kuddar och 3) ha fester, fester, fester!

Bilder: http://www.vogue.it/en/people-are-talking-about/parties-events/2012/06/missoni-wedding

Den andra saken var vetskapen om Saar Szekelys, en ung konstnär från Tel Aviv, deltagande i israeliska Big Brother som gjort att tvåstatslösningen kommit upp på agendan på ett helt nytt sätt i landet. Tänk att man kan ta ett populärkulturellt fenomen och använda det som en effektiv murbräcka i de politiska diskussionerna - så cool! Via Johan Wirfäldts blogg lär jag mig hur hans aktivism, med hans vänliga framtoning och knivskarpa intellektuella kritik av regimen som hans enda vapen, skapat ramaskri samt stor popularitet.

I de inledande avsnitten hade han i stort sett samtliga deltagare i huset emot sig men långsamt fick han de flesta att ändra åsikt och i förra veckan slutade han som trea i tävlingen och jag tror att något avgörande kan ha hänt med landet.

Det är så mäktigt när man ges möjligheten att idolisera en man eller kvinna för deras politiska övertygelse och i dem får någon att rikta sin energi mot. Som Obahma. Oerhört effektfullt.  och med den känslan signar jag strax ut för att ägna helgen åt takmålning.

Vad jag lärde mig igår

När jag introducerades för Myers Briggs första gången blev det en rejäl ögonöppnare för mig och jag var så träffad av karaktärsbeskrivning av mig själv. Jag kan förstå att folk upplever det som att deras egenskaper reduceras till bokstäver, kategorier och endast sexton möjligheter men för mig funkar det. Gör världen begriplig och mig själv till lite mindre av en gåta. Och det viktigaste av allt: jag känner mig inte lika ensam.

J är såklart superskeptisk till det här men tidigare i vår gick han med på att "diagnosticeras" och igår mötte vi upp min guru Roland Zinders för en tètè á tètè över några öl med utgångspunkten att förstå våra personlighetskategorier och hur de matchas på bästa sätt. Vi kom ut det på andra sidan med insikten att J behöver dela fler av sina idéer med mig medan jag ska börja våga satsa på en enskild sak. Roland berättade även att vårt förhållande kommer att hålla till dess att vi är 45 och jag kommer in i den mognadsfas där jag kommer börja säga ifrån och domdera (än mer?) och J inte kommer palla mer och dra.

Dystopin till trots kändes det bra att veta sina begränsningar, sin inre box, och sedan slå sig ut från den. Och nu, just nu, känns det som att vi är skälvande nära det genombrott som jag eftersökte när jag drog igång vår konferens i eftermiddagssolen på en sandstrand på Mauritius. Och som till stor del legat bakom allt som hänt under våren (renovering, inre resor) och som förhoppningsvis efter sommaren kan växla upp till något större.   

Size zero

Bloggar en bild på dagens lunch för att med bilden illustrera det som är viktigt i livet bortom alla mina neuroser samt påminna mig själv om det faktum att jag måste göra fler rätter med rödkål, rödlök och svartvita frön vid sidan av. Urgott ju!

Sommaruppdrag

Bild: http://notesondesign.tumblr.com/

Böcker BBC menar att man ska ha läst under en livstid: 

1 Pride and Prejudice – Jane Austen

2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien

3  Jane Eyre – Charlotte Bronte

4 Harry Potter series – JK Rowling (all)

5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee

6 The Bible 

7 Wuthering Heights - Emily Brontë

8 Nineteen Eighty Four – George Orwell

9 His Dark Materials – Philip Pullman

10 Great Expectations-Charles Dickens 

11 Little Women - Louisa May Alcott

12 Tess of the D'Urbervilles - Thomas Hardy

13 Catch 22 – Joseph Heller

14 Complete Works of Shakespeare

 Rebecca – Daphne Du Maurier

16 The Hobbit – JRR Tolkien

17 Birdsong – Sebastian Faulks

18 Catcher in the Rye--JD Salinger 

19 The Time Traveller's Wife – Audrey Niffenegger

20 Middlemarch – George Eliot 

21 Gone With The Wind – Margaret Mitchell

22 The Great Gatsby--F. Scott Fitzgerald

23 Bleak House – Charles Dickens

24 War and Peace– Leo Tolstoy

25 The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams

26 Brideshead Revisited – Evelyn Waugh  

27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky

28 Grapes of Wrath–  John Steinbeck

29 Alice in Wonderland – Lewis Carroll 

30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame

31 Anna Karenina –Leo Tolstoy

32 David Copperfield – Charles Dickens

33 Chronicles of Narnia – CS Lewis  

34 Emma– Jane Austen

35 Persuasion – Jane Austen

36 The Lion, The Witch and The Wardrobe – CS Lewis 

37 The Kite Runner – Khaled Hosseini

38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Berniere  

39 Memoirs of a Geisha - Willaim Golden

40 Winnie the Pooh – AA Milne

41 Animal Farm – George Orwell

42 The Da Vinci Code - Dan Brown 

43 One Hundred Years of Solitude - Gabrial Garcia Marquez

44 A Prayer for Owen Meaney – John Irving

45 The Woman in White – Wilkie Collins

46 Anne of Green Gables – LM Montgomery

47 Far from the Madding Crowd _ Thomas Hardy 

48 The Handmaids Tale - Margaret Atwood

49 Lord of the Flies – William Golding

50 Atonement - Ian McEwan

51 Life of Pi - Yann Martell

52 Dune – Frank Herbert   

53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons 

54 Sense and Sensibility – Jane Austen

55 A Suitable Boy – Vikram Seth

56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon

57 A Tale Of Two Cities – Charles Dickens

58 Brave New World - Aldous Huxley

59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon

60 Love in the time of Cholera - Gabriel garcia Marquez

61 Of Mice and Men – John Steinbeck

62 Lolita  - Vladimir Nabokov 

63 The Secret History - Donna Tartt

64 The Lovely Bones - Alice Sebold

65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas

66 On the Road - Jack Kerouac

67 Jude the Obscure – Thomas Hardy

68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding

69 Midnight’s Children – Salman Rushdie

70 Moby Dick – Herman Melville 

71 Oliver Twist - Charles Dickens

72 Dracula – Bram Stoker 

73 The Secret Garden - Frances Hodgson

74 Notes from a Small Island - Bill Bryson

75 Ulysses - James Joyce

76 The Bell Jar - Sylvia Plath 

77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome

78 Germinal – Emile Zola

79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray

80 Possession - A.S.  Byatt

81 A Christmas Carol – Charles Dickens  

82 Cloud Atlas - Charles Mitchell

83 The Colour Purple - Alice Walker

84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro

85 Madame Bovary – Gustave Flaubert

86 A Fine Balance – Rohinton Mistry

87 Charlotte's Web--EB White

88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom

89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle   

90 The Faraway Tree collection - Enid Blyton

91 Heart of Darkness – Joseph Conrad

92 The Little Prince - Antoine de Saint Exupery

93 The Wasp Factory - Iain Banks

94 Watership Down - Richard Adams 

95 A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole

96 A Town Like Alice – Nevil Shute

97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas 

98 Hamlet – William Shakespeare

99 Charlie & the Chocolate Factory - Roald Dahl

100 Les Miserables – Victor Hugo

Shit, vad jag har att göra..

Det förflutnas stängda dörr

På midsommar hävdade jag att min kompis Christian harmoniserar perfekt med Tom Waits musik. Han sa att han aldrig börjat lyssna för att han inte vetat var han skulle börja och jag hävdade med emfas att albumet Closing time var hans inkörsport. Dels för att jag inte kan någonting om Waits och hans diskografi förutom denna skiva, dels (och främst) för att det är en av mina bästa. 

Den är magiskt sövande, vacker, skrovlig och den har genom åren slitit mig itu. Den tar mig på två pianoslag in i titelspåret till en sliten lägenhet på Vildanden i Lund där allting började, in i julinätternas ljumma mörker. Den tar mig till de stjärnbeströdda Sydneynätterna och alla mörka, grå nätter som kan därefter. 

Lyssnar på skivan nu, 26 juni, och upptäcker att mitt inre är färdigläkt. Ingen sårskorpa som skvallrar om tidigare massaker - bara hel hud och en lugn själ. Jag stänger dörren bakom mig för gott nu och jag gör det utan att drämma igen den med full kraft. Beslutsamt, men lugnt. Och så går jag med högburet huvud och nyfiken blick åt ett annat håll. Efter åratal av tvivel, nu: enkelt så. 

Måndagsblues

Bilder: http://ledansla.blogspot.se/

Genom mitt jobbfönster ser jag sedan flytten endast ett svart plåttak. Och en liten flik av en väldigt gråsmolkig himmel. Att sitta här i kontorslandskapet igen och jobba känns helt surrealistiskt efter dagarna på ett Södermalm som kändes som ett öde månlandskap, likt en spökstad fast samtidigt en väldigt vacker sådan. Men, nu sitter jag här och ytligt sett ser det kanske ut som att jag vet vad jag sysslar med men det gör jag inte. Mitt huvud är någon annanstans. Och snart ska jag rusa hem för att fortsätta mitt sisyfosarbete och försöka gräva i mitt inre efter noga dolda energireserver.


Tänker mycket på det här med att sälja lägenheten samtidigt med J och riskera att stå utan boende (och få de två sista semesterveckorna uppstyckade av mäklarfix) alternativt att vänta in en försäljning och sälja med mindre förtjänst men inte riskera att få shurgaarda vårt bohag. Och blicka ut över hyrda väggar. Mäklaren är ok med det sistnämnda när jag frågade idag och bara för att den ångestknuten numer är upplöst kan jag inte sluta fundera på om jag verkligen gjorde rätt som ändrade mig. Aja. Här har ni mig. Introvert ältandes. Som vanligt.  

Renoveringsstatus

Kakelfogar målade. Silikonsträngar dragna (och gud vad livet underlättades av den där lilla silikontrekantsgrejen jag köpte häromdagen). Soffklädsel tvättad. Ja, sen hann jag ut mellan två skurar för att köpa en ny soffkudde och ett nytt duschdraperi. Utöver det blev det inte så mycket av de storslagna planerna för dagen och nu ligger jag efter tidplan igen.

Allt för att det blixtrade i väggen när vi försökte borra upp nya krokar i badrummet. Och för att vi sen upptäckte att vi behöver köpa spackel innan jag kan måla det nya skåpet. Och för att någon helt plötsligt lånat föreningens stege när jag tänkt börja måla taket. Där någonstans försvann min ork och renoveringen ersattes av två The Killing-avsnitt. Imorgon måste jag ta tjuren vid hornen och börja kakla. Inga mer ursäkter.

På återhörande.

Första sommarprataren

Älskar det faktum att min farmor, min ledstjärna och på många sätt min närmsta vän, håller sig ajour med allt som händer. Under vårt samtal tipsade hon om Anja Pärssons sommarprat från idag och målandes de tradiga kakelfogarna stod jag sen i en och en halv timme och berördes av Anjas val av ord och musik. Grät när signaturmelodin klingade ut. Och är så glad över hur hon förvaltade den där etablerade nationalarenan till radioprogram. Kärlek, fan vid fint det är! Och svårt. Men mest bara härligt.

Post-sommarstartskottet

Ligger i soffan under ett täcke och lyssnar på musik och överväger att tända en brasa. Utanför det öppna fönstret har det slutat regna och fåglarna kvittrar. Mina ögonlockar har blytyngder i sig och jag vet inte vad som golvat mig. Midsommar-margaritas? Något är det i alla fall som förlamar mina leder efter gårdagens storstadsfirande som var mitt lugnaste någonsin. God mat. Drinks. Musik. Långa samtal. Och en känsla av att vi ockuperat en liten del av stan medan solen sken på alla de som befann sig utanför stängslen och huskropparna runt min innergård.

På förmiddagen åt jag och J frukost till vår The Killing-premiär och nu har han gått till jobbet och jag önskar bara att han var kvar hemma och att vi kunde kika lite mer. Borde egentligen måla. Kakla (för första gången ever) kommer inte på frågan i det här komatillståndet. Tror dock väggen jag murade för kaklet att sitta på blev bra. Att borra upp hängare i kakel lär också stå kvar på listan till imorgon (även om jag är frustrerad över min borrskräck som hämmar mig och borde försöka övervinna den). Aja. Att måla tak skrämmer mig också men det får jag ta på måndag. Å, det ljuva i att det är lördag. Allt är bra. Jag har det skönt under täcket. Tror jag ringer farmor och pratar en stund.

Midsommar: en genomgång

Midsommar utanför Jönköping. Med på bilden är fantastiska Kristin. Inte med på bilden är höggravida, tillika fantastiska Louise. Och Hanna, Kicki, Micke och de andra. Vet inte riktigt hur man ska tänka med att lägga upp bilder på andra på bloggen. Om det är ok med de inblandade? Aja. Läser någon och tycker det känns trist att synas här så får ni säga till. 

Midsommarstatus: tött, lite utarbetad, vilsen, men ganska glad.

Vilka firanden kom här emellan? Jag minns dem inte riktigt nu. Förutom ett firande hemma hos Anna utanför Habo som var så fantastiskt och kontrastfyllt att det liknar ingenting. Det var ett underligt firande med nattbad, bråk, kräftor, shotrace, tända brasor, kärlek och housemusik. Undantaget som bekräftar regeln hur ett firande ska vara. 

Midsommar på Eriks fantastiska sommarställe i Stockholms skärgård. Jag var egentligen på väg att fira midsommar i Jönköping som ensam singel (alltid) med en massa barn och par och hela min kropp skrek i trött protest över att åka hem och än en gång spendera midsommardagen lite bakis i mina föräldrars villaträdgård. Valde att stanna i Stockholm och det blev en fantastisk och jävligt hjärtskärande helg. 

Midsommarstatus: genomtrött, utarbetad men någonstans i uppvaknandet på den där ön så fann jag Karolina.Och långt senare även Kajsa. Och det vänskapsögonblicket var det finaste av allt. Det och känslan av att vara helt isolerade på en ö utan möjlighet att stressa tillbaka - älskar det!

Midsommarfirande i Göteborgs skärgård. Med fantastiska Sofie och hennes kille Beniamin och alla hans kompisar. Å, fantastiskt hus! Trevligt häng! I och för sig fotbolls VM på kvällen och allt firande avslutades väldigt underligt med att jag ambivalent gick till sängs i ett rum utan dörr. Aja. Det var fint. Jag ciggade sju tusen cigg (det gjorde jag nog i och för sig på alla ovanstående fester) och var denna gång inte ensam om att göra det. Fint så. Och vi spelade fotboll, mitt aber och min bollsportsakilleshäl, och det var kul.

Midsommarstatus: genomtrött, som alltid, men glad och förväntansfull. Ansvarade endast för att ta med mig sprit och sedan var allt annat uppstyrt. Kände mig lite ensam men väldigt välkommen. 

Och så förra årets firande. På ett fantastiskt vackert lantställe (att de ens finns i verkligheten, slutar aldrig att förundras) på Värmdö varifrån man kunde ta buss hem till Slussen hela natten. Kändes med andra ord inte isolerat och därför lite..annorlunda och jag var helt ur fas inför festen. Mycket trassel inombords, J hade jobbat tre nätter strax innan och såg i kors, vi var så nya och sköra och alla kände varandra så väl på festen. Utom vi. Men det gick bra. Man ser dock på min trötta blick ovan att detta inte var min sommar. Glädjen var väldigt, väldigt matt.


Midsommarstatus: jamen, haha..trött? Snudd på utbränd kanske, eller snarare deprimerad. Hudlös. Spenderade hela sommaren sovandes i soffan fram tills dess att jag åkte hem till farmor och farfar, stängde av mobilen och blev mig själv igen. 


Midsommar är liksom inte min högtid. Maj har gått i ett rasande tempo och jag har ofta inte hängt med utan mer tittat på blomstereuforin än varit i den. Så kommer midsommar, folk snackar om sommaren och att fira den (ofta under en period när regnet står som spön i backen och det är iskallt ute, och gå på semester. Själv står jag bredvid och fattar ingenting. Jag har liksom inte tagit in sommaren ännu. Jag fattar inte att den är här, att jag är mitt i den och jag vet ännu inte hur jag ska njuta av den. 


Så den tar mig på sängen kan man säga. Och propsar på att firas med tonvis av sprit, glada leenden, käcka upptåg och massor av kärlek..det vill säga allt det som mitt liv länge inte bestod av. Men aja. Man lär sig kanske? Så därför känns det lite bitterljuvt att sitta i soffan och skriva det här, iklädd pyjamas, med J på jobbet och med en pensel och en målarburk som enda sällskap fram till sextiden då det blir grillfest på innergården. Okonventionellt, stressfritt, lite ensamt men ändå ganska fint. MIN midsommar. För en gångs skull. Och det råder inte ens klänningspåbud - fan vad nice. Ska verkligen försöka omfamna den här dagen! Kram och glad midsommar - hoppas ni firar efter egna preferenser och känner er tillfreds med det.

Kombination

Sen jag förälskade mig i fotografiet på apan så visste jag att han skulle pryda den kritvita väggen bakom soffan. Den den väggen som jag inte tänkt så mycket på förrän jag, tittandes på farmors bild av mig sittandes i nämnda soffa, insåg vidden av dess oceanmängd av vitt, kalt ingenting.

Så ok, apa upp men vad skulle hänga bredvid? Som vi scannat konst. Fotografier. Kalkylerat och budgeterat. Och inte förälskat oss i ett skit. Så igår fick jag nog av hela grejen och gick till Åhléns och köpte en ram och ramade in det självporträtt familjens snart 4 åriga-hovleverantör av denna typ av bilder gett mig. Den föreställer J: lång, stark och dominant i förgrunden. Och så mig, ditritad lite på nåder efter att jag påpekat att jag inte kom med på bilden. Så på så sätt är den konstnärliga friheten i detta fall kraftigt styrd. Älskar dock bilden. Och den vita väggen är nu mindre vit.

Hur har då renoveringen gått idag? Tja. Mycket bättre. Jag har fått små skalvutbrott och vulkanutbrotten har lyst med sin frånvaro. Vi tog efter mycket meck ett steg tillbaka (med gipsväggar som var för tjocka) och (förhoppningsvis) ett steg framåt när jag istället murade upp en "vägg". Kan gå hur som helst detta. Väntar och ser. Hylla: fortsatt ful och opraktisk.

Böcker jag läser. Och inte läser.

Jag kämpar på med mitt läsande och har kommit på att en stor del av problemet bottnar i att jag inte har någon vettig sänglampa. Andra problem är självklart tidsbrist, tröttkoma, dåliga böcker och omöjligheten att få vara i fred och få läsro i vår lilla lägenhet. Borde gå ut och läsa på lokal..men kommer mig liksom aldrig för. Hur som. Har läst några böcker sedan sist och kan definitivt rekommendera den förstnämnda. Han börjar sin fantastiska memoar så här:

»Livet är så långt, livet är så kort, allt går så oerhört fort, allt går så fruktansvärt långsamt. livet kryper fram som en snigel över en grusväg i Upplands skogar, eller rusar som ett godståg genom natten över Östgötaslätten.

Jag är femtiosex år nu, nyss var jag tolv. För inte så länge sedan visste jag inte så mycket och var rädd för döden - döden och polisen. Höga höjder skrämmer mig fortfarande och att inte ha några pengar, annars vete fan om det är mycket man behöver vara rädd för. på döden tänker jag om morgnarna, när jag röker dagens första cigarett, när lungorna känns som en gammal sliten, igentorkad dragspelsbälg som jag måste få att fungera ytterligare en dag. Mig gör döden ingenting, visst vore det tråkigt att dö, men jag har levt så länge , så långsamt och så fort - för det mesta i ytterfilen - att det nästan skulle vara skönt att få vila ut riktigt ordentligt. Att bli gammal och sitta i en syrenberså och äta sill, ta sig en nubbe och höra fåglarnas sång om våren, ja det vore i och för sig inte fel, men man kan inte få allt, det kan jag klara mig utan. det är nog väree för de som är kvar, de som ska sörja; barnen sominte längre har någon far. M som ska gå ensam i den stora lägenheten, vännerna, om jag nu har några. Jag har aldrig förstått mig på det där med vänner förresten, jag kanske aldrig haft tid för dom, men det är en annan historia, vänner kommer och går, precis livet och döden.

I gryningen, när jag vaknade i mitt hotellrum, såg jag min stela, nakna kropp i den stora hallspegeln som jag passerade för att komma till toaletten, den stora magen och de smala benen, det tunna håret på hjässan, ringarna under ögonen. jag stannade upp i halvdunklet och tittade in i mig själv, jag tittade på vad det blivit av mig. Vem var det som stod här i all sin beklämmande skröplighet, var det tolvåringen som tittade ut ur femtiosexåringens kropp? Var det evigheten och oskulden som skymtade därinne långt bakom iris och hornhinna, bakom de stirrande pupillerna i de rödsprängda ögonvitorna? Eller var det ingenting, bara ett stort svart ingenting?

Livet är så långt och så kort och vi får aldrig veta vilka vi är, var vi kommer ifrån och om vi ska vidare någonstans, när framtiden är här och allt som är nu har tagit slut. Kanske är det här det enda liv vi har, lika lite som någon annan kan jag svara på det, men jag har en känsla av att det inte är så.«  

Den här boken tog mig på en resa. Och gav mig massor av saker att tänka på och under hela resan mådde jag formidabelt. Trots svarta hål, ensamutflykter till ödsliga öar och den ständigt, tärande kärleken - till människor, till språket och ständigt dessa kemikaliska substitut.

Den här boken gjorde mig bedrövad. Och förbannad. Men däremellan var den ganska bra, eller ja..helt ok. Den var viktig men den gjorde mig så jäkla ledsen så jag vet inte om jag kan rekommendera den. Fast jo, det gör jag. Läs. Och förfasas över hur regelsystemet ser ut när övergrepp begås i familjer.

Den här boken var en söt liten parantes i mitt liv. Lite kärlek, eller snarare uppvaknandet i två dåliga relationer och en oväntad vänskap som väckte människor till liv. Deras oförlösta drömmar. Lärde mig framför allt det viktiga i att gå innan det är för sent, innan man stannat för länge i en tråkig relation. Alla är värda så väldigt mycket mer.

Och de här två kom jag inte ens igenom. De hamnar på min icke-lista. Rekommenderas ej.