31 juli 2012

Kort update


Bild: http://modinakerlind.tumblr.com


Vi har nät här i vår lilla lägenhet. Ett faktum jag tidigare ignorerat och bara konstaterat ur ögonvrån när jag somnat tidigt medan J legat bredvid och sett på filmer och andra tv-program på datorn medan mörkret lägrat sig utanför och syrsornas spel närmat sig en öronbedövande volym. Men idag kände jag ett behov av att ligga kvar bland de svala lakanen länge och medan J gått ut med en bok i jakt på en kaffe i skuggan så öppnade jag datorn med visst förbehåll och har låtit allt det invanda, allt det gamla, rassla över mig. Komma in i mig. Och dte är med viss tvekan jag gör det. För det är som att här nere, på gatorna där träden dignar av apelsiner, där solen alltid skiner och den enda maten som finns att tillgå är chark, pasta eller pizza så vill jag hålla allt det vardagliga stången. Att släppa in klubbilder, modebilder, inredningsbilder..det är som att sabotera gränserna mellan de två världarna jag befinner mig emellan. Och samtidigt: det är bra för mig att utmana gränserna. Utan den blir jag som en eremit som knappt tittar åt mobildisplayen när jag är i den andra världen. Och som heller inte har kammat mitt hår på dagar (veckor?, ja nästan) och knappt vet var sminket är i packningen. 


Jag lever här nere i några få plagg. Mina bikinis. Min boktrave. Och jag tänker väldigt mycket men skriver lite. Inget alls, förutom nu och det bara för att jag besökte alla övriga bloggar jag brukar läsa och tänkte att det kanske var oartigt att inte gå in här också och lämna ett livstecken. Så: hej! Jag har det bra och det hoppas jag nu har också. Jag kräks fortfarande upp nästan all mat och periodvis är det ett mindre helsicke för humöret. Inte att kräkas, det är ok och vi har fått in vanan att alltid ha plastpåsar i fickorna och går bakom allehanda palmer och in i gränder när så måste ske, utan det är mer illamåendet som sådant som tröttar ut mig. Gör mig nedstämd och ledsen. Däremellan är dock allt bra och korta, korta stunder kan jag vakna och känna (för oftast kommer ingivelserna på natten) att just precis i den här sekunden så mår jag precis som vanligt igen. De stunderna är dock korta men vi tar oss igenom det. Har hittat vår lunk. Och jag har förälskat mig i atmosfären här nere och vill aldrig åka hem. Vill flytta hit. I alla fall för ett tag. Prata bättre italienska. Gå omkring i mina svepande klänningar och bara vara. Svettas. Skratta. Älska. 


Aja. Alla världar har sin charm - till och med ett regnstrilande september-Stockholm. Just nu vill jag bara komma ur den här illamåendefasen som har varit i veckor. Hur länge kan det pågå? Och varför pågår det? Allt ät oklart. Får lämna er med det för J kom just tillbaka och menar att han är så hungrig att han kan äta upp sin tidning så mat måste styras upp och min stund bland svala lakan är nu över. Hörs snart. Kram.

21 juli 2012

Fyra veckors svärta


Bild: http://blimamma.se

Jag ligger i min soffa, ständigt denna soffa, och hittar min energi, min gamla glöd, via årets Sommarprogram. Jag vet inte vad det är - kanske är de bättre i år? Kanske slår de an en nerv som jag behöver få anslagen dessa dagar när kräkningarna dränerat min kropp på all lust.


Men programmen väcker den igen och det är så en..återuppväckelse.


Jag har varit så under isen.

I fyra veckor har jag vetat att jag har ett foster i magen - ett foster som blivit till..lite som på skämt. Ett skämt med mycket kärlek och glädje - ett muntert skämt - men likväl uppstod liv när tanken på barn kändes absurd och..nästan förbjudet. Frågan om fertilitet var ett oskrivet, vitt blad och jag tänkte att om detta vet vi inget. Detta kan ta en evighet..kanske bäst att testa om det ens går? Våga utmana mina rädslor och fördomar kring förändring och föräldraskap? Och så gjorde vi det. Testade. Och liv blev till. På en gång. Och jag var mest bara ledsen och förvirrad.



Jag har varit i chock. Jag har känt skräck. Och jag har inte riktigt vågat utmana mig själv och verkligen förstå vad det är som skrämmer. Jag har pratat, pratat, pratat om det. Jag har varit mol tyst och tänkt, tänkt, tänkt. Vaggat fram och tillbaka. Försöka hitta tillit i mig själv. Mått dåligt. Tvivlat på allt. Och sen långsamt, långsamt återhämtat mig.


Att jag mått fysiskt illa har inte underlättat och det har varit som om mitt inre krängt sig ut och in minst tio gånger om dagen. Svettig och med rufsigt hår har jag försökt följa med och inte streta emot men det har varit svårt och jag var nära på att ge upp igår. Men nu har något i mig trots kräkningarna och illamåendet börjat gro. Det är skirt. Det är grönt. Starkt. Och jag känner tillit igen och mycket av anledningen till detta är Sommarpratarna. John Guidetti. First Aid Kit. Anja Pärson. Jan Lööf. Elsa Billgren. Björn Lindeblad. Daniel Sjölin. David Hellenius. Neneh Cherry. Klara Zimmergren. Jo Nesbø. Och idag: fantastiska Daniel Espinosa. De har alla gett mig något..och jag tror det är glöd.


En annan sak som hjälper är semestern. Att den är ett faktum. Den är här nu. Och jag är fri från ansvar. Fri från Aftonbladets ständiga granskning och det är en befrielse. Kanske är det som gjorde att jag vaknade imorse och bad J googla fram en bild på hur ett nio veckors foster ser ut: såg en bild på den dinosaurieliknande bubblan, stor som en grön oliv, och av glädje började..gråta.


Kanske är det värsta över nu? Jag vet inte, men ett lugn har nu byggt bo i mitt inre. Och jag är glad och inte rakt igenom vettskrämd för den lilla bubblan av liv som svävar i min mage. Och nu vet ni. Lite om min inre mardrömsresa hit. Men ändå. Nu vet ni. Det mest förbjudna. Det fördolda. Och det glädjerika. Och jag reser med lätt last tidigt, tidigt imorgonbitti.

18 juli 2012

Dagsrapport



Utanför rasar åskan. Den ger min känsla av isolering i lägenheten ännu större effekt. Min farmor säger att jag verkar så ledsen sär hon läser min blogg. Och jag är ledsen. Glad ibland men känner mest bara vanmakt inför min egen fysik och min kropps krumbukter som gör att mitt liv begränsas. Bråcket i min strupe gör att jag mår så illa och varje grej från att bre en macka eller byta radiokanal blir en ansträngning som tar kraft. 

Något som ger mig ro dessa dagar är några av sommarpratarna. Igår var det Nenneh Cherry och hennes prat ska jag bära med mig länge nu. Vända och vrida på. Hitta kraft i. 

Önskar allt var annorlunda. Önskade min kropp kunde få vila. Önskar mig lugn i själen och kanske kanske kan det faktum att jag från och med lördag har fyra veckor där jag får råda mig själv göra skillnad. I vilket fall kommer jag inte behöva bryta min eremittillvaro hela tiden för att vara professionell på beställning. Å semester! Som jag med skräckblandad förtjusning längtar efter dig.

15 juli 2012

Ett skälvande andetag ifrån ett inferno

Åker tåg som rakt genom ett naturfenomen. På ena sidan solsken. På andra sidan en himmel så mättad av regn att molnen, blåsvarta, bågnar bakom trädtopparna. För varje krok känns det som att vi skälvande närmar oss störtskuren som hotar dränka oss i väta. Det är som att hela världen håller andan medan vi forcerar det oundvikliga likt en silvrig pil genom det gröna landskapet.

Reser hem från Hjo. Som vanligt gav några dagar där mig den balans jag behöver. Jag sov (hyfsat drömlöst). Njöt på nytt av mat. Sträckläste ut en bok. Gick långa promenader. Gick i kyrkan. Och hängde i det där fantastiska limbotillståndet mellan att vara inomhus och utomhus i en fåtölj på deras inglasade veranda.

Är inte mig själv än. Men korta stunder hittar jag mig själv i mitt inre kaos och det är obeskrivligt skönt. Å, farmor. Du är jag. Jag är du. Mellan oss finns en hudlös transparens och de 50 år som skiljer oss åt är inget annat än några rynkor. Och en snyggare garderob. (Farmor har just upptäckt HM :)).

13 juli 2012

To do:s

Jag har bara en kropp. En enda liten ork. Ögon tunga som bly. Och en lång lista på saker att göra innan jag reser till farmor. Borsta tänderna. Packa. Hämta ut paket. Gå till biblioteket. Högt som lågt. Och jag ska göra det, klara det. Just nu känns det bara overkligt seeeeegt.

Jobbade typ natt igår. Svarade på tusen samtal under fyra timmar. Sov lite. Väcktes på nytt kl 05.00 i morse av ett radioprogram som ville ha en intervju. Gav dem det. Och nu är jag urlakad och lite vilsen. Denna sommaren. Har inte startat för mig ännu.

12 juli 2012

Sommarenkät




Bild: http://modinakerlind.tumblr.com


Hej. Har inget vettigt för mig. Alltså, denna sommar och min frustration..ja, det är ingen harmonisk kombination. Aja. Gjorde Margrets enkät i väntan på..något bättre. 


Var tillbringar du sommaren? 
I min soffa i min lägenhet. 24-seven känns det som just nu då jag tillåts jobba hemifrån. Till helgen åker jag dock till farmor och farfar i fantastiska Hjo. Sen (en vecka senare) blir det Nice. La Spezia/Lerici/Cinque terre/Porto Venere. Sen lite Jönköping och förhoppningsvis Skåne. I vanlig ordning ett evigt flackande.
Med vem?
Med J. Konstigt nog nästan bara med J. Tidigare har jag alltid dragit ihop en massa vänner och försökt få stora gäng att sammanstråla och det har varit fab. Sen jag och J blev ett item är dock allt lite skevt i bekantaskapskretsen och aja, jag vet inte vad som är hönat eller ägget så jag struntar i det. I Italien möter vi i alla fall upp fantastiska Karolina och Jacopo och i Jönköping finns min fina familj och i Skåne finns Kajsa. Och AK. Och Christian. Med flera.
Vilken låt är du besatt av i sommar?
Mycket oväntat den här. Spelar den om och om igen. 
Vem ser du helst på Allsången (LOL!)?
Bruce.
Berätta vad du vanligen gör en solig och varm sommardag på semester.
Vaknar, äter lugn frukost, tar med mig strandgrejerna ner till stranden. Där badar jag, läser i skuggan, äter glass och någon pizzaslice/salamibaguette och vilar. Sen går jag hem, äter något gott, dricker ett glas vin. Om det är en optimal dag så äter jag middag vid åtta och ligger och läser redan vid tio. Älskar att vara för mig själv i min bokvärld under svala lakan. 
Berätta vad du gör en sjukt regnig sommardag. 
Ligger kvar i sängen länge. Läser. I sängen. På ett café. På en uteservering. Spelar skip-boo eller annat sällskapsspel. Love those games! Lagar/äter en massa god mat.
Tre böcker du vill läsa i sommar:
1. Cirkeln.
2. Hanne Vibeke-Holsts nya.
3. Arne Dahls nya.
(4. Jonas Gardells nya.)
Vem ser du fram emot att träffa i sommar?
Karolina och Jacopo. Kajsa. MIN FAMILJ. Å, snart, snart, snart.
Gillar du att sola? Bada?
JA. Och JA. ;) Älskar dem båda. 
Vilken är din bästa: sommardrink/dryck?
Iste. Margaritas. Ja, omvänt då. Kanske en kall bananshake också. Luve them. 
Vilken är din bästa: "sommar-look"? 
Långklänning. Ballerinas. Mörka raybans. Har dock ingen långlånglångklänning, måste skaffa. 
Vem hoppas du att få hångla med?
Å, J. Tusen gånger om. Utan färgrester i håret och på händerna. Ge mig solvarm hud nu!
Hallå! Du har ju köpt en slokhatt! Hur bär man upp en sån?
Har jag inte. Men hoppas jag gör i Nice. Är dock alltid osäker på om jag med väldigt stort huvud bär upp en hatt. Ofta provar jag också en när jag står likblek och lite svettig i någon kommersiell gränd och känner mig i just den stunden extra ohet vilket gör att inköpet aldrig blir av. 
Efter hur lång tid känner du att du lämnar landet och e redo för att vara tillbaka i stan?
Två-tre veckor? Är det en weekend räcker det med två dagar. Är det en längre semester behövs minst sex dagar borta innan jag tänker bort allt det som är hemma. 
Kommer du vara med på Pride??
Missar. Varje år. Så himla trist men sena semestrar och..allt det där. 
Berätta nåt sjukt sommarminne. 
Men haha, jag har ju inget?! Är usel på att berätta dråpliga historier på beställning. I synnerhet om det handlar om mitt egna liv. Får be min kompis Christian istället, han är fab på det. 
Sommaren är för övrigt så mycket en ångestperiod för mig. En årstid som ser så mycket mer annorlunda ut än vad jag önskar att den gjorde. Önskar mig sommarhus. En fast plats att längta till. Vänner i klasar i skuggan. Familjen nära. Solsken. Ja, allt det där. Istället är alla någon annanstans med annan agenda men ja..i år är jag med J och det är fantastiskt i sig. Vackert så. 
Finns det någon downside med sommaren?
Se ovan. Mycket drömmar. Skral output. Spenderar mycket tid i mitt eget huvud och blir lite inåtvänd..och depp. Försöker dock frammanna min kompis kajsas klokskap och landa i att mitt eget huvud är gott nog. Att det är i det som de mest storslagna, vackra drömmar målas upp. De som sedan blir mål som realiseras. 
Vilka festivaler kommer du upplevt när sommaren är slut?
Ingen. Och det känns helt ok. 
Använder du spf? Isåfall: vilken faktor?
Oja! Har så mycket pigment som gör min tillvaro wacko så jag kör 20 och 50. Har det varit en varm sommar och jag solat mycket kan jag landa på en 10:a vad det lider men oavsett har jag ALLTID spf. 
Kan du tända en grill? Vad har du helst på grillen?
Haha, ja. Med visst besvär vår gasgrill på innergården. Och definitivt en kolgrill..men jag gillar det inte. Å, grillar helst majs. Svamp! Kött! Och önskar varje år att jag fick in en rutin på att göra fiskpaket i folie och grilla. Hittills i år dock: 0 stycken. 
Är det lättare att älska sig själv på sommaren?
Nej. Jo. Nej. Allt skimrar mer i ett sandigt dis som är så mycket mer förlåtande än allt annat. Och garderoben är fab! Men är man kvar i stan, inte har någon att spendera semestern med, ingen att åka till stranden med, ingen att dricka drinkar med..ja, då blir sommaren lite trist. Älskar dock solen och så länge jag får ligga på en strand så löser sig allt. Har dock inte gjort det hittills i år. Och kanske är det där skon klämmer?

11 juli 2012

Trygghet

Min mamma är här nu. Hon stuvar morötter, steker biffar, förser mig med en aldrig sinande ström av filtallrikar med kanel och mandlar, skorpor, kall dryck och goda koppar med te. Hon är här och hon är mjuk att krama. Rolig att prata med. Skön som sällskap oavsett sammanhang. Och hon styr upp vårt renoveringskaos med ena handen och får bort läskig lukt i kylskåp och allt annat som retat mig den senaste tiden men som jag inte fått ordning på med den andra. Min mamma är galenskap ibland. Men hon är också magi. Min magi. Och allt är lugnt igen.

9 juli 2012

Frustration

Borde inte blogga när jag är trött och frustrerad men kan inte sova och..behöver få ur mig ångesten av att sommaren antingen regnar bort eller pågår medan jag renoverar sönder den. Känner mig helt ur fas och saknar energidepåer och jag ska aldrig (aldrig!) mer ta semester så här sent i juli något mera.

Försöker trösta mig med vetskapen om att min sena semester möjliggör att de andra på jobbet får precis den sommar de önskar men den tanken tröstar..föga. Kan inget annat än att räkna ner och nio dagar till känns just nu som en evighet.

Nio dagar i ett öde kontorslandskap när andra ligger på stranden. Nio månader sen (nästan, sju i alla fall) som jag senast hade en bikini på mig. Sen jag låg på en strand. Sen jag uppsökte skugga. Herregud. Om det ändå vore fyra dagar kvar men nej, det är ju inte det..hur, hur, hur ska jag orka?

8 juli 2012

En söndagsvy










Bilder: http://modinakerlind.tumblr.com och alla visningsbilder från Raf Simons första visning för Dior efter att han tagit över efter sparkade Galliano från http://nojesguiden.se/blogg/kristin-zetterlund

7 juli 2012

I osynk

Lever fortsatt helt i osynk med resten av världen och idag smärtade det än mer än vanligt. Kom just hem och stod svettig och smutsig med händerna fyllda av ikeakassar på tunnelbanan där alla runtomkring mig var parfymerade, sminkade, fixade och snygga. De på väg ut, jag på väg hem..för typ tusende gången i rad. När tar detta slut? När kommer jag vara på väg ut? Och med vem kommer jag vara det?

Mötte tre tjejer idag när jag lastade ut alla grejer vi köpt på ikea utanför J: de i bikini insvepta i badhanddukar. Jag, ja jag var svettig och smutsig redan då. 18 grader gissade de att det var i havet och jag ville bara göra som de och packa en strandväska och skita i alla måsten. Skita i alla mäklardeadlines. I alla potentiella tusenlappar som vårt slit för med sig. I detta eviga spacklande, målande, bärande, borrande, sågande, skruvande..

Jag vet inte jag. Idag är en tung dag trots all framgång och steg framåt som vi tagit. Frustrationen är lika stor som utanförskapet känns. Dock slängde jag ihop (eller nej, J slängde i ärlighetens namn ihop..men jag stod för idén) bär och socker i en kastrull att koka sylt på imorgon. I ett slags desperat försök att bevara den sommar som pågår utanför våra stängda fönster. Och få känslan av att farmor är närmare än hon faktiskt är.

5 juli 2012

Vårt slit i bilder




Ok, så här blev det. Superstor skillnad från innan vi startade upp hela renoveringen i slutet av augusti förra året. Inte så stor skillnad från oktober/november samma år. Men shit vad vi har slitit. Och sovit bland högar av kartonger och tegelstenar till kakelugnen. Andats en luft mättad av blöt cement och fogmassa, flyttat möbler, målat lister och tapetserat högt uppe på läskiga stegar. Och nu, nu är vi klara. Här bor vi..kanske väldigt mycket längre till än planerat om mina kalla fötter angående försäljningen håller i sig - jag vet inte riktigt. Jag vet bara att vi hann klart. Att jag fick annat, världsligt, att tänka på under de dagarna som Max och Maja var här och att vi nu siktar på att få klart Js kök denna vecka. Jag vet inte varifrån orken ska komma, men mitt jobb lär bli att stötta J på distans då han är den som gör de riktigt tunga jobben.

Aja. We made it here. Det i sig är en seger.

Kärlek!


Tre anledningar till att jag är kär i J, just idag..frånsett alla de uppenbara anledningarna.

Han improviserar fram en vacker saga för Max om en traktor (Max favoritsak i världen) som ska sova (just när Max själv har svårt att komma till ro och mest vill sitta upp i vagnen och spana efter fluuplan. Och alls inte sova på min innergård.) och det var..hjärtsmältande fint. 

Han tvingar mig i säng betydligt tidigare än jag själv skulle ha gått och lagt mig om jag gjort det efter eget huvud. När jag ligger mellan svala lakan och tillåter tröttheten att övermanna mig är jag honom evigt tacksam. Och väldigt glad.

Och han ger mig presenter som gör att jag vill motionera mer (kommer börja från noll, men vad tusan..det är lugnt). Tack J! Lovar att börja träna pronto.

Ps. Du kan designa dina egna Nike-ID och ha en chans att vinna dem här.

Mod


Frank Ocean kommer ut som gay. Och det är vackert. 

4 juli 2012

Dagar som dessa..

..när mina två älskade syskonbarn kommer på spontanbesök, äter köttfärsås och spagetti och jordgubbar och glass på innergården och efter att de haft den som lekarena förvandlar den till badrum/sovrum under bar, ljum himmel - det är fint det. Mitt bästa rent av.

2 juli 2012

Färdiga!

Jag sitter i min soffa. Oförmögen att resa mig upp. Runt omkring mig ser jag resultatet av veckors slit och nu är äntligen vartenda verktyg nerburet till källaren. Ihop med färgburkarna, penslarna, spikarna, kakeltravarna, silikontuberna..ja, you name it..ingenting finns längre kvar i lägenheten.

Tack Jenny! Tack Karin! Och oändligt mycket tack J! Lägenheten har aldrig varit så fin som den är nu. Är bara lite för matt för att ta in att vi är klara, att jag aldrig (ALDRIG) ska fixa en enda grej till i den här lägenheten (förutom den ej så snygga hyllan då - nu dock: lite snyggare än förut)..men jag njuter. Inombords.

1 juli 2012

En slagen, men inte besegrad, renoveringskrigare

Jag är så obeskrivligt trött. Har legat i sängen och försökt motivera mig att ta tag i takmålningen i sista rummet i två timmar och först nu känner jag mig redo.

Mina armar värker. Mina fingrar och mitt hår är färgfläckade. Mina ögon går inte riktigt att öppna. Och jag vill helst bara vända mig om och sova lite till. Men, detta ska gå på något sätt. Nu kör jag!