Färdas genom en tät skog. Träden bildar en tunnel och grenarna stryker nästan mot tågkroppen. Allt runt mig är gröna nyanser, hundratals nyanser. Mättade färger, ilande kulörer. Som en färgpalett. Längre bak i det tidigare tåg jag reste med sitter en person jag verkligen gillar: Fiona Fitz-Patrick. Råcool med höga platåskor (vad fasen heter de nu igen? Edit: Buffaloskor) och rosa, långt hår. Bredvid mig satt mina söta ingenjörskollegor med mobiltelefonen i bälteshölstret, kortklippta frisyrer och rutiga pikéskjortor. Å, blir helt varm i hjärtat när jag tänker på dem och deras värme, klokskap och skarpa hjärnor som för mina idéer framåt. Och för en gångs skull är ingen av de människorna som jag brukar battla med med på resan till vår designprototyp. Himmelsk skönt. För det hade inte gått idag..mitt skal är för skört. Drack vin till midnatt, kom till ro vid ett, väcktes av J när han kom hem vid sex och klev upp tio minuter senare för att resa med tåg sen sju. Bakis. Trött. Men väldigt glad! Middagen igår var värdig, för att använda ett av gästernas favoritord. Och den var värdig. Ända in i själen.
