Vissa dagar vaknar jag, promenerar till tunnelbanenedgången och sätter mig på tåget med en grå dimma framför ögonen som färgar allt i blyerts. Sittandes bland mina medresenärer registrerar jag det som är min omvärld och så känns det som..att jag är helt färdig med den här staden. Den levererar inte det jag önskar av häng, fritid och yrkesliv. Eller så är det jag som inte leverear. Oavsett är vi i osynk och dagar som dessa tänker jag att jag behöver ett brejk.
