Bild: http://rainbowwildfox.tumblr.com/post/12042923618
Spenderar den här söndagen gråtandes. Läser lite italienska, kör fast, gråter lite. Funderar lite på våren, fäller en tår. Det är inga hulkningar, inget drama, snarare rinner tårarna ur mig friktionsfritt i strida strömmar utan att bottna i någon större provokation. Så kom J för en stund sen och ställde en skål mannagrynsgröt framför mig och tårarna upphörde. Och då slog det mig: kanske är det det att jag detoxar mitt sockerberoende som leder till att tårkanalerna helt plötsligt öppnats? Stämmer det innebär det att jag gjort konstgjord andning på mitt humör i massor av år genom att bota minsta humörsvägning med en godsak och kanske är det då inte så konstigt att jag..känner mig så hudlös nu. Som om jag saknar ett vapen i distraktionsarsenalen? Inga cigg. Inget godis.. Stavas lösningen banalt nog mellanmål och ni har tips på fettsnåla varianter - please hit me!
