Mötte överraskande upp med en av mina fantastiska vänner på K i eftermiddags. Helt plötsligt fanns en välbekant silhuett på caféet vid jobbet, jag som aldrig ser någon jag känner igen när jag promenerar runt på stan. Där satt min dåtid och min framtid. Kvinnan jag kan spendera timtal med i telefonen men aldrig lyckas hamna i samma stad som. Tänk, ända sen jag såg henne första gången på statsvetenskapliga institutionen iklädd en tröja med Ingmar Bergman-tryck så har våra världar gått in i varandra, eller ja..snarare efter det att vi, efter spridda och lite blyga samtal i korridoren utanför undervisningssalen, bestämde oss för att skriva B-uppsatsen ihop har det varit vi.
Tänk, å tänk om du kunde flytta hit K. Det skulle vara drömmen!
