Bild: http://soulhunting.tumblr.com/ via http://w-illow.tumblr.com/
Det här med att bestämma sig för att gå ned i vikt är inte en helt okomplicerad process. Dels är den jobbig rent fysiskt, dels psykiskt. Både ur ett jävlar-anamma-det-här-kommer-gå-bra-perspektiv som man inte har alla dagar men också för att diskussionen i ens egna huvud lätt tar en dualistisk form. Det handlar om att tycka om sig själv samtidigt som man vill förändra kroppssiluetten.
Jag kan tycka att det där inte är så komplicerat och tänker att jag kan älska min kropp (och mig själv) även fast jag bestämmer mig för att minska omfånget efter att ha spräckt mina sista par brallor. (Hände senast i fredagskväll. Där kan vi snacka krokodiltårar.)
Så: jag tycker om mig själv men vill ändå minska vikten på grund av hälsoskäl och personligt/publikt snygghets(ideal)* och hoppas bara att jag ska lyckas hålla i det här och skapa en livslång process utan jojo-beteende utan att gå i fällan att vilja pressa mig till det yttersta och bli smalare bara för att. Det sista är väl i och för sig en högoddsare men jag vet att när jag låg dödssjuk i malaria mitt i all misär ändå kunde betrakta mina nyligen utstickande höftknotor med någon slags glad fascination.. Sen blev jag frisk, firade med godis och god mat och ja, den där apsmala perioden höll inte i sig särskilt länge nej.
Hur som. Jag vet inte om jag kommer kunna ändra attityd och förvandlas till en friskvårdsmänniska som längtar efter att dra på mig löparskorna. Men kanske blir det ändå så? Vore nice.
Oavsett så är det här ett steg jag tagit och som jag är öppen med privat och på jobbet. Mitt självförtroende pallar inte riktigt med fler spräckta brallor och det är min sak att deala med det. Dock avgudar jag människor som Nina som tydligt markerar att de är nöjda med sig själva och sitt utseende - så himla fab! För precis som hon skriver: »ingen tjänar på att jag tycker illa om mitt utseende, utom de företag som lovar att de ska rätta till det« och att nå dit är mitt nirvana.
*För så är det ju – alla kläder är ju generellt sett konstruerade för att smicka en smal kropp och jag är bara så himla trött på att inte känna mig bekväm i min garderob/klädutbudet på närmsta H&M. Jag, och detta driver mig till vansinne, är också trött på att storleken i de flesta butiker krympt och minskat ett snäpp (40 har omvandlats till det som för inte så länge sen var en 38:a) och jeans med 32, eller större, i tum är oftast fan helt omöjligt att hitta. Kanske är jag unik med mina breda höfter som kräver sin stuss..men jag tror inte det. Vilket innebär att vi är MÅNGA som går omkring och river runt på samma klädhyllor utan att hitta det vi söker - hej förbättringsideal i en värld som ska syfta till att göra oss mer harmoniska.
Så ok, det är en sak. Annat som gör mig arg är fotomodellsidealet, mannekängernas minimala omfång och det faktum att vi värderar skönhet utifrån enheter istället för att bedöma (och falla för) karisma...snygga frisyrer och till exempel breda leenden. Jeez. Skönhet för mig går bortom måttbandet och till viss del (ibland till och med fullt ut) kan jag även se på mig själv på samma sätt.
Det mest snedvridna av allt är dock den slutkläm som J hade under min burka/bikini-rant i lördags. Jag hade likställt den kvinnofientliga konstruktionen av bägge plagg och gått på om höghalsade tröjors utrotningshotade status och hur många tjejer det är som sliter med pincetter, dyra krämer och annat för att behaga männen. »Jamen», sa J, »skit i det och inte en enda kille kommer märka någon skillnad.»
Och är det så - att jag stressar omkring här för att känna mig någorlunda bekväm i den där förbaskade bikinin i sommar för alla andra tjejers skull, ja - då är det ju den största ironin av dem alla. Killarna, som all denna hets och alla pengar nedplöjda i sminkdiskarnas kassor kretsar kring, ser kanske inte ens om man sminkat sig? Tror att den urringade tröjan man har på sig är ens egna val av plagg? Och har aldrig hört talas om det där förbaskade penntestet som krossade mitt hjärta någon gång i tonåren? Aja. Oavsett - släpper det där ett tag och drar istället likhetstecken mellan det som Sandra och Nina skrev i det tidigare inlägget om feminism och till exempel utseendehets. Allt handlar om att göra ett aktivit val och inte följa ett ideal.
Så, jag väljer att ändra livsstil - för min egen skull. Och det gör ont. Det skaver. Men ger också lyckoimpulser och förhoppningsvis, på lite sikt, hela brallor.
Så ok, det är en sak. Annat som gör mig arg är fotomodellsidealet, mannekängernas minimala omfång och det faktum att vi värderar skönhet utifrån enheter istället för att bedöma (och falla för) karisma...snygga frisyrer och till exempel breda leenden. Jeez. Skönhet för mig går bortom måttbandet och till viss del (ibland till och med fullt ut) kan jag även se på mig själv på samma sätt.
Det mest snedvridna av allt är dock den slutkläm som J hade under min burka/bikini-rant i lördags. Jag hade likställt den kvinnofientliga konstruktionen av bägge plagg och gått på om höghalsade tröjors utrotningshotade status och hur många tjejer det är som sliter med pincetter, dyra krämer och annat för att behaga männen. »Jamen», sa J, »skit i det och inte en enda kille kommer märka någon skillnad.»
Och är det så - att jag stressar omkring här för att känna mig någorlunda bekväm i den där förbaskade bikinin i sommar för alla andra tjejers skull, ja - då är det ju den största ironin av dem alla. Killarna, som all denna hets och alla pengar nedplöjda i sminkdiskarnas kassor kretsar kring, ser kanske inte ens om man sminkat sig? Tror att den urringade tröjan man har på sig är ens egna val av plagg? Och har aldrig hört talas om det där förbaskade penntestet som krossade mitt hjärta någon gång i tonåren? Aja. Oavsett - släpper det där ett tag och drar istället likhetstecken mellan det som Sandra och Nina skrev i det tidigare inlägget om feminism och till exempel utseendehets. Allt handlar om att göra ett aktivit val och inte följa ett ideal.
Så, jag väljer att ändra livsstil - för min egen skull. Och det gör ont. Det skaver. Men ger också lyckoimpulser och förhoppningsvis, på lite sikt, hela brallor.
