Haha, det finns inget så motiverande för arbetslusten som ett stundande besök av mamma och pappa. För även om de är världens snällaste så kommer dammråttenärvaron noteras och renoveringens framfart att diskuteras. Så, i lördags skedde följande framsteg: Frida Kahlo hamnade innanför glas och ram, den rundade väggen målades klart (men då den i nuläget är typ..vit kändes det inte så kul att föreviga), jag gjorde en vedinstallation, startade upp ett experiment med att odla fram en ek (eller snarare två, varav ekollonet i den ena vasen nuddar vatten och den andra inte - är det någon som vet vad som är rätt?) och sedan röjde vi med hjälp av svart gaffatejp undan trasslet under tv-bänken. Eller..snarare minimerade vi det som tidigare kunde tas för en sladdhärva värdigt Wikileaks serverlager så att det nu bara är en mini-härva kvar till vänster och några sladdar till höger ses som en framgång.
Och asså - ovanstående inlägg är kanske självgott på gränsen till att man baxnar men vad tusan; det får vi tacka mitt något anala behov att få saker och ting i ordning lagom till dess att mina föräldrar (OCH deras grannar) kommer hit..samt det faktum att jag tydligen fått ett nytt behov av att öppna upp dörren till min egen (o)huslighet.
Aja. Kom just in i värmen efter en timmes promenad med min supertrevliga granne - helt klart måndagens bästa - tack J! Tänk vilka drömmar det kan bo i ett hus vilandes i skuggan, en skugga som gjort att jag aldrig sett det tidigare då min blick varit riktad åt ett helt annat håll. Och vilka drömmar det kan bo i ovissheten, i möjligheten! Fint så.
