Vidgade vyer

På initiativ av Karin vidgade jag idag mina vyer och fick en mängd nya idéer. Tänk, vad nya miljöer kan göra? Hos min terapeut fick jag rådet att sätta bollar i rörelse genom att upptäcka nya saker, gå på nya gator. Så det gjorde jag idag. Lärde mig allt om etruskerna till lunch, tog en ny gata till Nationalmuseum och väl där förfördes jag av en byggnad och en atmosfär som jag aldrig upplevt tidigare. Eller jo, att promenera runt ensam i öde salar över knarrande parkett förde mig tillbaka till nätterna i Akademiska föreningens salar men frånsett det så var det något med husets rymd..som var nytt.


Berördes av utställningen över passionsutryck - framför allt gipsavgjutningarna av dömda mördare från 1800-talet och en film som skildrade brittiska skolungdomars diskussion av en Picassotavla. Det blev så starkt och jag ville bara kliva in i rutan och krama om de unga tjejerna som stod bredvid killarna, sådär lite vid sidan av, och funderade över bakgrunden till den avbildade kvinnans tårar. Fantastisk konst, rekommenderas varmt.


Det var fint att träffa Karin igen och det finns så mycket energi i det att bryta mönster och insupa kunskap på kvällen istället för att ligga under en filt i soffan och flämtande försöka hitta livslust. Och det är precis som hon konstaterade när vi klev ut på trappan blickades bort över röda molnskyar bakom slottet och regeringskvarteren att skönheten - det är inte där skon klämmer med Stockholm.