20 april 2012

Ett hjärtesorgs shout-out

En gång bodde jag här. Blev vuxen i universitetskorridorer i byggnader täckta av murgröna. Fick mitt hjärta krossat och lämnade stan med kaos inombords.


Mötte våren här tre gånger, nu märker jag att jag undviker att titta ut genom tågfönstret när vi passerar genom stan. Koloniträdgårdarna, Clemenstorget, Grand Hotell - där Torbjörn Fälldin en gång i någon slags glädjeyra gav mig en köttig smällkyss.


Hur som - det här är stan där jag skulle vara lycklig. Och ansträngde mig som ett djur för att vara det men..inte nådde riktigt ända fram. Fast visst mådde jag bra. Och hade skitkul. Men jag levde alltid med känslan av att det kunde maxas ännu mer. Studentfesterna kunde varit blötare, nätverket som byggdes upp i lässalarna kunde vara större, jag kunde dansat på borden till ännu längre fram på småtimmarna och när det hände, bless you darlin' Oz för det var alltid på Akademiska föreningen och tillsammans med dig som det hände, så var det fantastiskt.