Bild av Gemma Ward: http://thedoppelganger.tumblr.com/post/19158514832/model-gemma-ward via http://modinakerlind.tumblr.com
Bokklubben på jobbet gör att jag läser helt oväntad litteratur (och får press på mig att slutföra böcker - vem hade kunnat ana att jag skulle behöva det? Jag som plöjt tjogvis med böcker i veckan, alltid, alltid. Och nu är allt det där borta. Tror det är en kombination av samboskap på minimala kvadrat, bristen på sänglampa och eget s-p-a-c-e. Och..brist på tid. Hur som, läser Undantaget nu efter tips av bloggläsande Sandra (tusen tack igen för tipset - den är..annorlunda. Bra! Och intressant. (Har läst cirka 100 sidor och är spänd på fortsättningen.)). Så, oväntad litteratur var det. Bland annat isländsk litteratur om en räv (eller snarare: om hämnd) (Skugga-Baldur av Sjón) och en svensk roman om ett övergivet barn som uppfostras av hundar (Hundpojken av Eva Hornung). Själv bidrog jag med Patti Smiths Just kids och nu senast så läste vi Hej då, ha det så bra! av Kristina Lugn.
Har inte läst henne tidigare men blev tagen. Av hennes humor. Av hennes ordval, eller snarare lyckade jakt på oväntade ord. Och hennes budskap mellan raderna. Hon beskriver sin skrivarprocess så vackert på baksidan av boken: »Att skriva en dikt är som att först sy fast varenda känsla med björntråd vid min tanke. Och sedan, när den är ordentligt förtöjd där, snickra ihop en meningsuppbyggnad som har dörrar också för främlingar. Och slutligen, när jag äntligen älskar det jag gjort, förlora det. «
Läs henne ni med, hon är cool. Politik och personlig sfär i ett.
Jag behöver tystnad
och ensamhet
och en språkdräkt med god passform.
Jag behöver en hemlighet
och ett slitstarkt verklighetsunderlag.
Min arbetsuppgift just nu
är att försöka ta mig ut
ur mina egna formuleringar.
Det är ett sorgearbete att leva.
Om man inte förstår det
blir man aldrig glad.
Kristina Lugn
Jag vill inte träffa jourhavande medmänniska
jag vill inte tala med akutteamet och krisgruppen.
Jag vill att Mörkrets Furste ska komma
och underteckna mitt sista frånvarointyg.
Jag vill inte samarbeta med döden.
Jag vill att hon ska veta vem jag är
och utmana mig på duell om mina identitetshandlingar.
Dessutom vill jag ha mycket
mycket morfin
och långa nekrologer.
Trubadurerna ska samlas
på mitt fönsterbleck.
Och kungen och drottningen
ska sätta på sig sina kronor
och be mig om ursäkt.
Och det enda jag vill ha
i avskedspresent
är att få rusa i din famn.
Ja, jag vill som en diktrad
rusa i din famn!
Kristina Lugn
