I dikten jag skrev in häromdagen av Kristina Lugn så missade jag de avslutande stroferna - hur kunde jag göra det? Den är ju så magiskt sentimental - känslan jag älskar mest. Skriver in den på nytt här nedan och går strax och packar ner en tandborste, en luvtröja och en bok. Allt man behöver för att överleva en natt på ett nattåg som vaggar fram i mörkret. Hur som:
Och det enda jag vill ha
i avskedspresent
är att få rusa i din famn.
Ja, jag vill som en diktrad
rusa i din famn!
Kristina Lugn
