Bilder: http://enresautandig.blogg.se
Den här bloggen är något av det vackraste jag vet. Går in ibland och läser och fast inget av det som står där är nytt för mig så blir jag lika rörd varje gång. Musse Hasselwall, du är också så jäkla fin.
Hans blogg redovisar ett krossat hjärta som läks. Den visar någon som med lätt självplågan rannsakar sig själv genom att återvända till alla de platser där de en gång var, de som tidigare var ett par. Där de var lyckliga. Där de var när de började tjafsa och krackelera. Och det är så vackert, så skört. Självutlämnande. Smärtsamt. Som en egotripp återspelat på avstånd för den som då blint lät förhållandet gå i kras.
Hans blogg redovisar ett krossat hjärta som läks. Den visar någon som med lätt självplågan rannsakar sig själv genom att återvända till alla de platser där de en gång var, de som tidigare var ett par. Där de var lyckliga. Där de var när de började tjafsa och krackelera. Och det är så vackert, så skört. Självutlämnande. Smärtsamt. Som en egotripp återspelat på avstånd för den som då blint lät förhållandet gå i kras.
Och jag vet att solen skiner utanför och att nästa vecka är så kort, så kort att den kommer gå i ett nafs och att helgen ligger framför oss. Allt det är ljuvligt men hinner ni med så läs en rad eller två från den här bloggen. Bara det att inse hur snabbt man kan hamna i separata sfärer där man inte längre når fram till varandra kan vara anledning nog att älska den man älskar ännu lite mer och låta honom eller henne få reda på det.
Börja läsa längst ner på den här sidan där resan startar. I Barcelona.
