Lucka 21

Lucka 21: Berätta om någon som du älskar

Oj. Berätta om någon som jag älskar?

Tror inte det kan bli en text om någon annan än J. Han som jag genom åren åtrått, retat mig till vansinne på och som gjort mig ledsen och glad i en salig kakafoni.  Nu är han den som jag avslutar varje dag och börjar nästa med. Däremellan fylls jag av stor ödmjukhet inför vad han känner för mig (fortsatt lätt surrealistiskt) och vad jag känner för honom. Vilken tillit det ligger i det faktum att man låter sig älska en annan människa! Och vad högaktningsfullt jag skiter i just det. Om allt går i kras, om vi skiljs åt, så är jag ändå så oerhört glad för den här tiden. För skratten, argumentationerna. Blickarna, danserna, matlagningen. Promenaderna, peppen, filmerna. Tystnaden. Samtalen. Presenterna. Och till sist: drömmarna.

Jag letade som tusan efter en dikt som jag vet att jag läste på högstadiet innehållandes orden »O att vi möttes«. Internet verkar inte ha hört talas om den men jag vet att den finns där någonstans. Får nöja mig med att mellan raderna recitera andemeningen. Jag tror inte på någon evighet och är helt enkelt bara glad för varje dag som vi väljer varandra. 

När jag var i NY 2008 köpte jag Vogue som hade en bildspecial med Carrie och Big med anledning av att den första filmen strax skulle ha premiär. Länge efteråt kunde jag inte se på den här bilden utan att något brast i mig. Jag tror att det dels bottnade i SATC och hur mycket jag älskade (och identifierade) mig med Carries upplevelser på något twistat sätt. Hennes värld var ljusår från min men ändå så var det något där..som slog an i mig. Funderingar. Upplevelser. Ja, jag vet inte riktigt. (Älskar för övrigt det faktum hur serien kan agera förbandslåda för brustna hjärtan, för även om den kanske inte gjorde hjärtat helt igen så var den ett fint sällskap i våras när en av mina äldsta vänners hjärtan gått itu och vi under några veckor försökte reparera det som gått sönder i min soffa, ömsom tittandes på SATC, ömsom pratandes/gråtandes/skrattandes.) Dels berodde det på att bilden ovan, hur fiktiv den är, på sitt sätt symboliserade stark, passionerad kärlek.

I vilket fall. Städade ut min sista flyttkartong för några veckor sedan, hittade tidningen, bläddrade lite i den och kände, till min förvåning, att bilden ovanför numera bara..gjorde mig glad. Det var fint.