Andas, andas, andas.
Andas.
Så, lugnare nu..andas..
Alltså ibland, vissa dagar, blir jag bara så vansinnigt arg. Jag vet inte riktigt varifrån det kommer, bara att det på någon sekund drabbar mig som en heroininjektion av ilskna bisvärmar som får det att mullra inombords. Vill bara skrika och svära och då jag oftast uppfattas som en vän person av de som inte lever ihop med mig (som tyvärr får se de här dolda utbrotten då och då) så kommer min personlighetsförändring ofta som en chock.
Hur som, har just skrivit om två stycken mail tre gånger, suddat bort alla ilskna undertoner och återigen maskerat min ilska och frustration. Över det de skriver. På allt som står i min väg. Och som jag inte förstår.
Förmodligen är det här med undertryckta känslostormar och annat inget bra sätt att nå harmoni på - vet bara inte hur jag ska nå fram till ett mellanläge. Får skriva det på listan över nya ämnen jag borde avhandla i terapifotöljen den dag jag sitter där igen. Och efter dagens slut borde jag kanske gå hem och leta fram min bok i buddism, skulle behöva den nu.
