Bild: http://mango.com/
Var ute och gick en kvällspromenad i kylan tidigare och fick en släng av nyårshysteri när jag såg olika affischer för fester på lokal runtom i stan. Varför jag kände ångest är oklart - den är ju (för en gångs skull) helt obefogad då jag oavsett vad jag tar mig för kommer att ha det bra på min sandstrand en ljummen kväll och, för gången någonsin, med någon att kyssa vid tolvslaget. Funderade lite till på det där med nyår och hetsen efter perfektion. Nyår som en kulturell, sociopolitisk symbol. Som en diabloisk port mellan gammalt och nytt och idén om att om man träder in i det nya året till sängs, iklädd pyjamas, läsandes en bok - ja, då är man redan från början på efterkälken och uträknad. Önskar så att jag någon gång vågat gått mot strömmen och firat nyår i sängen, nedbäddad. Uträknad i enlighet med det sociala tryckets regelbok. Fri från paljetter. Och brännande tårar bakom sminkad ögonlock.
Men vad har egentligen en släng av nyårsångest att sätta emot våren som lurar därefter? Det är ju ändå bara en kväll, som vilken som egentligen, och det nya året är bara en förlängning på det liv jag redan lever, som jag alltid levt. Kan man omvandla energin i december till att göra ett avstamp - gör det! Själv verkar jag hitta mest energi under ett täcke i soffan med en dator på magen dessa dagar. Inte så revolutionärt, jag vet - men jag lovar, snart ska mitt cv vara färdigskrivet och redo för utskick.
Jodå.
Tills dess drömmer jag om nästa vår och sommar. Då ska jag i alla fall ha några hundralappar över och handla ovanstående outfit på Mango. Ljuvlig, inte sant?
Den som förlöste lusten efter något skirt, gult, plisserat och fotsida som jag inte visste att jag hade är en annan av mina favoritbloggare: Camilla.
