1 december 2011

peace.

P g a stress med avdelningens julfest (som alltid landar i mitt knä, alltid en vecka innan festen och med världens minimalaste budget) så bär jag min stress med ömsom böjt ömsom högt buret huvud. Får skriva mer om detta en annan dag (irrationen över min oförmåga att säga nej, lyckan i att grejja och fixa och dona för att få allt på plats och skapa en upplevelse för andra) så rippar jag en text från ett mail jag fick idag. Ska gå på ett seminarium i nästa vecka under temat Balansekonomi (jamen - kan man inget om just detta (vilket jag inte kan - gjorde typ min första budget ever för några månader sedan då pengarna tog slut första gången) så måste man ju lära sig) och föredragshållaren skriver:

»Som myror rusar vi runt i stacken med en väldig fart i ett mönster som för den utomstående verkar helt kaotiskt, men som i själva verket följer en tydlig plan. Myran är säkert lika lite medveten om sin plan som många av oss är av vår plan, men lika fullt ter det sig som att vi alla väldigt frenetiskt jobbar på ett mycket bestämt sätt.

Överväg möjligheten att om du inte skapat någon egen uttalad plan, så jobbar du efter någon annans plan. Man kan undra vems? Är det mamma, staten, banken, chefen eller den kollektiva bilden om hur man ”borde göra” som är drottning i din stack?

Det verkar alltså inte som att vi behöver börja skaffa oss planer, utan kanske snarare att vi skulle kunna berika oss själva med att utvärdera vilka planer vi har, och vart de är tänkta att ta oss.
Min teori är att de flesta planer inte syftar till att ta oss någonstans alls. Vi jobbar efter en plan som skapar precis de resultat som vi har just nu. Är det inte så att vi äter samma mat år efter år för att vi lagar samma mat år efter år, för att vi handlar samma saker år efter år, för att vi ser samma saker i butiken år efter år.
Oavsett hur mycket nyheter butiken har att erbjuda så orkar vi inte i vår stressade vardag ta in något nytt utan går på samma gamla plan som vi alltid haft. Då är det kanske inte konstigt att årets julklapp anses vara en ny matplan, d v s ett abonnemang där någon annan handlar och tar fram recept och sedan levererar den nya vanan rakt hem till dig.

Mitt råd till alla stressade själar därute är att ta en enda dag och bygga en egen raket till ett rikare liv, den ser ut såhär.
  1. Ta en paus och stanna upp. Titta på var du och din familj faktiskt är någonstans idag.
  2. Önska dig något. Ta en stund och lek med tanken om vad som vore ett rikare liv för dig.
  3. Gör nya planer. Designa nya recept på vad du skall göra för att få det du önskar dig. Köp de ingredienser du behöver till receptet… tid, pengar, barnpassning, kurs…
  4. Sätt in i din kalender nästa planmöte då ni tittar på hur det går och justera planen. Fram till dess följer ni receptet fullt ut och med massor av energi.«