Över lunchen berätta en kollega om en annan kollegas resa till Grönland. Hon återberättade det hon fått höra om en social struktur som formats som en konsekvens av männens långa fisketurer som lämnade kvinnor, barn och några män kvar i byarna. Hur det sedan mycket lång tid tillbaka fanns en acceptans och tyst överrenskommelse (säkert så tyst att den togs för en norm få, om någon, ens reagerade på) att byta partner helt fritt mellan byinvånarna. Detta för att helt krasst säkerställa byns överlevnad genom att tillvarata kvinnornas fertila perioder. När männen sedan kom hem så tog han ansvar som pappa till barnet men om barnet var hans eller någon annans lades det ingen vikt vid, släktband var därmed sekundärt.
Nu, sedan populärkulturen i form av tv och film introducerats i byarna så har dock tongången förändrats. Männen har ”förstått” att fenomenet svartsjuka existerar och börjat anamma det som är norm i vår värld. Helt plötsligt har man fått stora problem med män som skjuter varann till döds och hela samhällsstrukturen genomgår en omvandling.
Alltså, (social)antropologi! Mitt bästa.
Finns ingenting som sätter igång så mycket tankar i mitt huvud kring de normer och strukturer och som jag, om jag inte aktar mig för, lätt tar för givna sanningar – orubbliga och förknippade med status och normalitet. Men se, det räckte med att värma sin medhavda låda och prata en stund över köksbordet så vaknade den kritiska rebellen till igen. Bra så.
Alltså, (social)antropologi! Mitt bästa.
Finns ingenting som sätter igång så mycket tankar i mitt huvud kring de normer och strukturer och som jag, om jag inte aktar mig för, lätt tar för givna sanningar – orubbliga och förknippade med status och normalitet. Men se, det räckte med att värma sin medhavda låda och prata en stund över köksbordet så vaknade den kritiska rebellen till igen. Bra så.
