Snart.
Snart kommer jag att få tid.
Jag vet bara inte vem jag ska få den av.
Ligger i förhandling med mig själv.
Återkommer.
/Bodil Malmsten
Älskade Bodil! För en gångs skull delar jag inte hennes fundering/handling - för den här gången kan jag det inte. Min kropp är helt slut. Min mage slukar all ork. Och jag bara pustar.. Stundom när jag en fåfäng tanke om att komma ur mina myskläder, vika undan täcket och kamma håret..men den här helgen går det bara inte.
Hela förra veckan var späckad av luncher, middagar, häng, besök och en liten hund. Denna helg är dess totala kontrast och jag ser på skidåkare, sover en stund, dricker te, pratar i telefon och ser i min ensamhet dagen passera utanför. Det är helt ok. Förmår inget annat ändå.
I fredags hälsade jag på min ex-kollega och nya kompis Sofia. Vi satt rygg i rygg i kontorslandskapet efter omorganisationen och fann varann redan innan vi förstod att vi blivit gravida för första gången typ samtidigt och under dessa nio omtumlande gravidmånader har vi följts åt. Hennes barn kom till världen för tre veckor sen då de tvingades sätta igång hennes förlossning akut och medan hon etablerar sig som mamma går jag omkring och är..fortsatt en rookie.
Sittandes i deras hem hållandes den lilla, lilla Tore (nu vägde han 2.9) var magiskt och långsamt förstod jag att den bökande lilla dinosaurieungen som byggt bo i min mage faktiskt är en liten människa. Jag kunde se Tore ringla ihop sin kropp mot min mage och förstå att det är precis det här D gör om dagarna. Hon får faktiskt plats och snart, snart så kommer hon (väl?) ut? :)
Snart kommer jag att få tid.
Jag vet bara inte vem jag ska få den av.
Ligger i förhandling med mig själv.
Återkommer.
/Bodil Malmsten
Älskade Bodil! För en gångs skull delar jag inte hennes fundering/handling - för den här gången kan jag det inte. Min kropp är helt slut. Min mage slukar all ork. Och jag bara pustar.. Stundom när jag en fåfäng tanke om att komma ur mina myskläder, vika undan täcket och kamma håret..men den här helgen går det bara inte.
Hela förra veckan var späckad av luncher, middagar, häng, besök och en liten hund. Denna helg är dess totala kontrast och jag ser på skidåkare, sover en stund, dricker te, pratar i telefon och ser i min ensamhet dagen passera utanför. Det är helt ok. Förmår inget annat ändå.
I fredags hälsade jag på min ex-kollega och nya kompis Sofia. Vi satt rygg i rygg i kontorslandskapet efter omorganisationen och fann varann redan innan vi förstod att vi blivit gravida för första gången typ samtidigt och under dessa nio omtumlande gravidmånader har vi följts åt. Hennes barn kom till världen för tre veckor sen då de tvingades sätta igång hennes förlossning akut och medan hon etablerar sig som mamma går jag omkring och är..fortsatt en rookie.
Sittandes i deras hem hållandes den lilla, lilla Tore (nu vägde han 2.9) var magiskt och långsamt förstod jag att den bökande lilla dinosaurieungen som byggt bo i min mage faktiskt är en liten människa. Jag kunde se Tore ringla ihop sin kropp mot min mage och förstå att det är precis det här D gör om dagarna. Hon får faktiskt plats och snart, snart så kommer hon (väl?) ut? :)
