Idag var en grå dag på alla sätt och vis. Väderleken. Sömnbristen. Väntan. Ovissheten. Med lust att se Hilma af Klint-utställningen på Moderna men utan orken att kunna genomföra det. Låg istället på soffan en stund och grät lite medan jag läste en bok..och å, den var så crappy men..ja, känslorna sitter utanpå mig och historien var sorglig så det gick inte att stå emot. Men efter att ha torkat mina tårar hjälpte J mig att ta på mig lite kläder och kamma håret (haha, förfallet, människor, förfallet!) och sen satte han mig på 66:ans buss och tog mig på dejt. Det var en och en halv timme borta från den här beiga soffan dit väntans tider centrerats de senaste veckorna och månaderna..och det var väldigt fint. Och ytterst, ytterst välbehövligt.
Just nu ligger han för sig själv i nämnda soffa och läser förlossningslitteratur och övar på att prata med en mörk röst och ifrågasätter vad knorrande ljud egentligen är för något. :) Alltså, the things you do för att förbereda sig på det man inte kan förbereda sig på.. Oavsett är det ganska rart. Själv ska jag ta mig an vardagslivets verkliga kliché och skala lite potatis.
