Vi hängde. Pratade. Drog upp planer. Coachade. Och hade stunder där vi skalade av allt ytligt och gick rakt på kärnan av sorg och kärlek, rädsla och framgång. Diskuterade det här med professionalism och hur man kan återutnyttja sina färdigheter från yrkeslivet på det privata. För visst är det så att man ofta agerar mer rationellt och självkritiskt i yrket än när det gäller att styra upp saker i livet utanför kontorsväggarna? Vi skildes åt med en diffus idé om att agera projektledare i respektive liv. Jag skulle gå in och göra en projektplan med tollgates och prioriteringslista och han skulle göra detsamma för mig. Bara för att hjälpa oss att få bättre fokus med målet att få oss båda ENFP:are att undanröja onödiga tidsfördriv och leva mer i nuet; lätt vårt svåraste.
Idag var det en kort stund solsken på morgonen men nu är det grått igen. Jag har ont i mitt ena öra men vårdcentralen tyckte mina symptom var så diffusa att jag skulle komma på drop-in-insläppet. Helt förståeligt men i influensatider känner jag inte för att hänga där i timmar utan funderar på att bota det onda med vila, mjuka kuddar och nässpray.
Snart kommer Samson, det blir fint. Innan dess: städning och tvättning. Att göra detta en fredag är en helt annan sak än att göra det en torsdag..känner mig oväntat pepp på allt idag.
