Har pratat med Kajsa och så mycket tankar snurrar i mitt huvud. Om förlossningar (always). Om val av fokus. Om att våga älska och bli sambos snabbt. Om gummibandsrelationer. Om att våga göra som Martin Lidberg som hävdar att hans OS-medalj vanns tack vare att han slutade umgås med alla de som stal energi i hans liv. Om sorgen i att några av ens nära kanske inte blir tillräckligt sedda i sina relationer. Om familjerelationer och vilka krav de egentligen ställer på en. Om Per Naroskin. Om ondska. Om nazismen. Om pengabrist. Om förkylningskit. Om Lund. Om..ja, vikten av att våga vara ärlig och vilken magi det skapar i vänskapsrelstioner när den andra står stadigt och utan darr på rösten säger: jag ser dig. Jag hör dig.
Det tänker jag på.
