Idag - rumpa: ont, axlar: ont, svank: ont, huvud: supertrött. Kändes nästan som att jag skulle svimma när jag stod fullt påklädd för en polarexpedition/promenad för att hämta Samson för en stund sen. Är det det här som är slutspurten? Att kroppen liksom resignerar? Man blir zombietrött och det gör ont lite överallt? Något annorlunda är det i alla fall.. /mvh tjejen som säkerligen föder först om fyra veckor efter att de satt igång mig
Ps. Tror förresten D lyckades vända på sig igen igår. Vet inte riktigt vad hon annars höll på med för akrobatiska övningar..men efter att alla ålningar lagt sig så kändes sparkarna i nedre delen av magen igen. Men det är en hobbyanalys av mig, rookie-mamman, så jag lägger inte så stor vikt vid det. Bra att vi ska till MVC i nästa vecka igen..
Ps 2. Nu läser även J den här boken och långsamt börjar vi dra upp en strategi för kommande förlossning. Boken blev verkligen en handgriplig, trygg hand att hålla i när jag som bäst behövde det och efter att ha läst den, och uppmuntrats av fina Louise över telefon idag, är jag lugn. Och faktiskt lite pepp.. Trodde jag aldrig.
Ps. Tror förresten D lyckades vända på sig igen igår. Vet inte riktigt vad hon annars höll på med för akrobatiska övningar..men efter att alla ålningar lagt sig så kändes sparkarna i nedre delen av magen igen. Men det är en hobbyanalys av mig, rookie-mamman, så jag lägger inte så stor vikt vid det. Bra att vi ska till MVC i nästa vecka igen..
Ps 2. Nu läser även J den här boken och långsamt börjar vi dra upp en strategi för kommande förlossning. Boken blev verkligen en handgriplig, trygg hand att hålla i när jag som bäst behövde det och efter att ha läst den, och uppmuntrats av fina Louise över telefon idag, är jag lugn. Och faktiskt lite pepp.. Trodde jag aldrig.
