Hej 2013, mitt vita ark till liv. Inga tidigare erfarenheter kommer förslå. Marken är obeträdd likt ett orört snölandskap. Jag sitter här: med bebis i magen och utan ett jobb att hänga upp min identitet på. Det är liksom bara jag. J. Och min familj och vänner. Skyddsnätet är nära och starkt men tunt på samma gång. Känner att mycket hänger på mig men kan samtidigt inte göra så mycket annat än att ta dagen som den kommer. Borde kanske dra upp idéer för framtiden. Sondera terrängen. Underhålla mitt eventuella nätverk..men något tar emot och bromsar. Jag är helt enkelt inte där och det är ok. Frustrerande men ok.
Nu sitter jag här och äter frukost. Somnade igår när jag kom hem från en fika hos Cecilia, Oskar och snart 2-åriga Vega (som J sa bara gjorde längtan efter att D ska komma ut ännu starkare), somnade nedbäddad vid 22 och sov sen fram till 10.30 då jag vaknade av brevbäraren. Ett oändligt sovdygn men jag antar att kroppen behövde det. Känner mig pigg nu och ville mest bara säga hej. Är tillbaka i detta forum igen från och med idag.
