Bilder: Max Cardelli för La Republica
Är så berörd av Ewa Fröling efter hennes medverkan i Stjärnorna på slottet - och på hennes fantastiskt vackra uppenbarelse i Skavlan. Vilken kvinna! Så otroligt vacker. Så modigt att våga visa sig skör, berätta om det som varit svårt i livet - och samtidigt vara så bjussig på att berätta om saker hon ångrar och saker hon önskar hade varit annorlunda. Och så begåvad också även om jag ibland kan tycka att jag bara ser henne i roller där hennes släpiga röst tillhör en dryg karaktär med översittartendenser (Hej älskade Sällskapsresan 3!!!).
Hennes bilder i reportaget Io sono Ewa botar all min eventuella åldersskräck och jag älskar italienarna för att de inte räds att göra modereportage med kvinnor över det där förbaskade 50-årsstrecket (eller är det snarare 30-årsstrecket?) som bara är en imaginär luftbarriär men som modevärlden slaviskt lärt sig dyrka likt en annan diktatorisk dogm. Det, att den är högst imaginär och att den inte har det minsta med skönhet att göra, lär min fantastiska farmor mig bara genom att vara varje dag. Hej farmor: du är bäst! Och vackrast.
