Vi möttes upp igår på Fotografiska och umgicks med hennes vänner innan hon följde med mig hem, lagade vegetarisk lasagne och sov över. Älskar det faktum att sova över hos folk eller ha dem sovandes här. Höra dem snusa om natten. Vakna upp ihop och med morgongrusiga sinnen dissekera nattens drömmar, dagens drömmar..livet..över ett par mackor, en kopp te och några levande ljus.
Andrea och jag möttes, ihop med vår kompis Anna-Karin, första dagen på universitet i Linköping. Allt var nytt. Jag visste inte ens vad ordet tenta betydde och vi tre var okända för varandra och råkade bara hamna bredvid varandra på samma bänkrad. Vi var 20, 21 och 22 år gamla och vi blev varandras språngbrädor och glädje under det där året som var en förvirrad blandning av plugg, korridorsliv, kärlek och ett vuxenliv. Jag och Anna-Karin följdes åt när vi bytte Linköping mot Lund året därpå. Jag och Andrea flyttade ännu ett år senare ihop i Sydney när jag behövde andas globetrotterluft. Och jag och Anna-Karin möttes igen i Lund när jag kom tillbaka hem igen innan jag flyttade efter henne till Malmö.
Tänk vad livet kan bjuda på oväntade möten ibland som liksom varar? Älskar de här personerna! Och jag älskar det faktum att man ibland bara möts och blir kvar i varandras själar med någon slags tunn gnistrande metrev emellan.
