Åker tåg igen. Åker ofta tåg.
Sittandes i 1 klassavdelningen i min singelstol observerar jag mina medresenärer, summerar helgen, samlar ork för att, med alla väskor, släpa hem saker att fylla upp kyl och skåp hemma med men framför allt fascineras jag av den såpbubblesfär som är mitt inre. Blev påmind om att mitt själsliv är privat - ja, varför nu det skulle vara en radikal tanke?
Kanske har det att göra att jag tänker så m-y-c-k-e-t på tåg. Överhettar synapserna. Men det syns inte utanpå. Utifrån är jag en trött brunett, omsvept i en fårskinnskappa och med en stängd bok i knät. Och det jag tänker på, ja det stannar kvar i huvudet. Min hjärna är för trött för att föra ner något av det på ett skakigt iphone-tangentbord, men hade jag kunnat skulle det handlat av ljuvlig vänskap, systerskap, skönhet [kärlek] i regress, chokladplättar och det faktum att min idol Wislawa inte lever längre. Det får bli en annan gång, i ett annat inlägg. Hoppas ni har en fin kväll!
