Bild: http://dramatenblogg.se
Sitter återigen på tåget och skyller alla stavfel på ett hoppande tangentbord i mobilen.. Var ju på Dramaten igår. Försökte insupa det faktum att det var Ingmar Bergmans andra hem, hur det skulle vara att jobba där och hur det är att förmedla känslor på beställning till en okänd publik. Jag tänkte även på Peter Anderssons fulsnygga, sexiga karisma och på det faktum att hosta verkar smitta lika mycket bland teaterpubliken som i klassrummet förr i tiden.
Föreställningen, Hedda Gabler, var Mari Bonnevies enmansshow. Ackompanjerad av Peter. Och killen som spelade hennes man - var det en inhoppare? Hans karisma var på buskisnivå jämfört med henne som likt en valkyria ägde varje millimeter av scenen där hon stegade fram i ursnygga kreationer.
Blev inte direkt betagen av pjäsen men av den kvinnliga, lätt grånade elegansen i pausen.. Alltså..helt plötsligt kändes det inte de grå hårstråna lika läskiga längre. Kvinnorna minglade runt i svarta, utstående kjolar, pälsar, smycken, höga håruppsättningar och var så vackra! Uppklätt till tänderna utan oro att ta det too far - se där, en schysst bieffekt av biljettinköpet.
När vi gick ut föll snön tungt, det var vackert och vi pratade till varandra med dramatiska tonfall. Haha, det där sista var inte medvetet (och lite genant) men jag antar att vi sveptes med av det vi sett på scen i två timmar och bara hämnigslöst körde på. Gillade det.
Skrevs: 120214
Skrevs: 120214
