När jag startade den här bloggen var det bara för min egen skull. Jag behövde dels förverkliga något jag länge funderat på. Och jag behövde ett forum där jag kunde samla saker jag tyckte om att titta på, lyssna på, tänka på och skriva om som var i en annan form än min byrålåda. Så jag började skriva och berättade det först inte för någon. Sedan exploderade jag ändå av stolthet (mest för att jag överlistat tekniken och lyckats "skapa" en blogg) och var tvungen att dela min glädje med min älskade, vapendragare i Göteborg K! - någon jag diskuterat bloggidén med länge.
Men nu, ja nu finns det en massa där ute som läser den. Och jag är jätteglad för att ni gör just det - och jag hoppas ni har glädje av att få egna impulser av mina funderingar. Gladast i hela världen blev jag igår när jag såg att den supertrevliga bibliotikaren på Sturebiblioteket hört av sig på nytt. Hon skriver:
Men nu, ja nu finns det en massa där ute som läser den. Och jag är jätteglad för att ni gör just det - och jag hoppas ni har glädje av att få egna impulser av mina funderingar. Gladast i hela världen blev jag igår när jag såg att den supertrevliga bibliotikaren på Sturebiblioteket hört av sig på nytt. Hon skriver:
Är det inte fantastiskt? Att trots anonymiteten (fast själen ibland är helt blottad) så bidrar det här forumet till att människor möts. Knyter kontakt. Och man kan få en bok, som verkar fantastisk, undanlagd till sig. Amazing!
Sandra: Såg tyvärr kommentaren rörande Arkitekturmuseets gästspel försent men på tisdag kommer jag gärna förbi och lyssnar på herr Grossi. Passar på att hämta boken då. Allt gott tills dess och tack snälla, snälla du!
PS Om du är intreserad av att läsa Undantaget har vi utrangerat vårt exemplar. Vill du ha det är det bara att fråga efter det, det ligger i mitt fack.
/Sandra Sturebibliotekarie