Har under dagen hittat på alla ursäkter there is till att inte sätta mig ner och skriva mitt cv. Hur svårt kan det vara? Är en sån klassisk ENFP:are som bara duckar för trista, självrannsakande saker men nu har jag musik på, ett word-dokument öppet och mellan min hårdbevakning av Whitney Houstons begravning, bloggar och andra skvallersajter så skriver jag någon mening i taget. Sakta värks det fram - redo för att efteråt mailas över och brutaldissekeras av J.
Dock, jag måste ge det till honom: han gör det bra. Trist bara att han vill ändra på precis allt som jag tycker är fyndigt skrivet och ger sken av vilken fantastiskt underbar, hårdarbetande, inspirerande person jag är..
Ps. Han kallar det skryt. Jag försvarar mig med att det är cv-språket som tagit kontroll över mig. Hur hittar man en balans? Så. Jävla. Svårt. Vin kanske? Testar det.
