Lucka 2-8

Jag är ledsen att jag ligger hopplöst efter med den här adventskalendern. Har först nu hunnit föra över bilder i datorn och då det är åratal av bilder så ligger alla i en enda röra..här är dock några som fyller i luckorna till och med dagens datum. Läs mer om Emilys kalender här och djupdyk i andras fotoexposéer.

2. En bild på dig hemma.

Jag, i min soffa, med en väldigt liten Maja i min famn. 

3. En bild på din bästa vän.

Det här med vänskap har de senaste åren blivit ett kärt bekymmer för mig. Under mina år som singel i Stockholm var min sfär av ytliga och nära bekantskaper stor och jag både älskade och plågades av det faktumet. Älskade mingelsorlet och känslan av att vara eftertraktad men längtade efter närhet och fullständig tillit. Sedan började jag i terapi och tvingades analysera mitt eget beteende och hur mycket av mina vänskapsrelationer som utgjorde en metaforisk tjockmatta för mina egentliga ensamhetskänslor och längtan efter att dela mitt liv med någon på riktigt.  Elisabet ifrågasatte på allvar min faiblesse för telefonterapi med avlägsna vänner och jag kan fortfarande inte riktigt förklara dess betydelse. Beteendet har blivit så sammanväxt med mig själv att jag inte riktigt kan frigöra det från mig och även om jag tycker att det kan ha sina positiva fördelar så analyserar jag det mer aktivt nu och försöker se varningssignaler på när det snälla omvänt blir det förintande. Likt en härskarteknik. Hur som, människor har kommit och gått medan jag försökt/försöker landa i mina prioriteringar och förmåga att lyssna inåt rörande vad som ger energi och vad som inte gör det. Strävar mot att vara mer ärlig i alla relationer, även om det är ursvårt och läskigt, och i den andan välkomna in nya vänner i min inre krets. De är så väldigt fina: Cecilia, Jenny, Lotta..Kajsa - och jag vill kunna ge av mig själv till dem alla. 

Två av mina äldre vänner som jag har frågat om de skulle vilja vara gudföräldrar till lilla D är Per och Kristin. De är mina bästa. Mitt salt. Min glädje. Min känsla av värde. Och de har tusen skratt, förtroenden och intressanta tankar och samtal på sina samveten. Med dem i mitt liv blir jag stark. Vacker. Glad. Och modig.  Är så oerhört, oerhört glad att vi möttes och ska en vacker dag skriva längre om varför just de är så viktiga i mitt liv. Och om vad de kan ge D, och förhoppningsvis, vad D kan ge dem.

Ps. Och ja, utbuktningen under min läpp på bilden med Per är underligt nog en snus. Vet inte riktigt varför men tyckte det var väldigt festligt att fest-snusa ett tag och gjorde det med obefintlig framgång. Men som en så väldigt klok och rolig person sa då: Snus är kärlek!. Och den sommaren var det verkligen det.

4. En bild på någon du beundrar.

Jag har tidigare jobbat för/tillsammans med före detta statsministern Ingvar Carlsson och jag vet inte riktigt hur man kan benämna vår relation..men vi blev goda vänner. Nära kanske rentutav. Och hans fru Ingrid kallade mig på skoj för en av "Ingvars flickor". Det var hedrande i sig men framför allt var det oerhört givande att jobba tillsammans med honom i internationella frågor. Jag beundrar honom gränslöst för hans mod. Hans intelligens. Hans värme och hans professionalitet. Och hans humor. Och jag är så glad att vi fortfarande, lite i marginalen av våra liv så där, fortfarande är vänner. Att han såg, och fortfarande ser, mig betyder mycket. Inte på grund av den han var utan för den han är. Och som med så mycket annat i mitt liv pågår mina relationer i olika sfärer, skilda från varandra. Det är lite intressant..att då alla mina vänner hämmas av hans närhet och inte vill umgås tillsammans med oss så hamnar vi i en limbo, Ingvar och jag. Inte så mycket mig emot egentligen - det innebär att vi helt enkelt får hänga över några öl och en fotbollsmatch, gå våra svampletar-promenader (å, han hittar alltid - jag aldrig, men så fördelar han gentlemannamässigt  skörden lika i våra påsar efteråt så på det hela taget jämnar det ändå alltid ut sig men jag retar mig på min oförmåga att se svampjäklarna), fika eller äta långa middagar helt i avskildhet men..lite trist är det att inte kunna dela alla våra diskussioner med någon annan.

Med på bilden är även good old  Julius Liljeström som vi jobbade tillsammans med, bland annat i Jordanien. Honom beundrar jag också oerhört mycket. 

5. En bild på dig som togs i somras.

Jag är osäker på om vi ens tog några bilder i Frankrike och Italien i somras..har nog inte ens kopplat i min gamla kamera i datorn sen innan jag blev gravid nu när jag tänker efter. Lustigt hur mycket som bara sätts påm paus när ens fysik krackelerar.  Oftast brukar jag vara den som fotar men då jag låg raklång och kräktes typ hela semestern så blev nästan inga bilder tagna, förutom några få med min mobil. Denna bild är en av dem, tagen av J på mig som, något besvärad inför det faktum att jag blir fotograferad, promenerar hem till vår lägenhet i Lerici efter en god middag på stan. 

6. En bild på någon du älskar.

 Min mamma. Och min pappa. Älskar dem gränslöst.

7. En bild på dig när du ser ut så som du alltid skulle vilja se ut.

Så här kanske? Glad. Brunbränd. Pigg. I härligt sällskap av, nu något äldre, Maja, på semester - på väg med buss från Halmstad till Båstad för härligt häng med Cecilia och Oskar. Den här bilden är en vacker, frusen bild i mitt liv. 

8. En bild från en av de bästa kvällarna i ditt liv.

Mex-fest på min innergård. Plenty av Margeritha-drinkar. Knytkalas med supergod mat. En varm sommarkväll. Och så en massa vänner hos mig som minglade, drack drinkar, åt mat, dansade och hade kul. Det var en väldigt, väldigt fin kväll. Tror kanske till och med att vi firade att semestern precis börjat men det minns jag inte riktigt. Vet dock bara att den slutade med att Cecilia beordrade J att stanna kvar hos mig medan alla andra drog till Berns och det var också väldigt, väldigt fint. :)