1 december 2012

Lucka 1


Förra året anammade jag en av mina favoritbloggare Emily Dahls adventsuppmaning och deltog i hennes julkalender genom att skriva inlägg under specifika, datumbestämda, ämnen. Ska göra ett försök även i år, bear with me. I år är det en fotoblogg och kanske är det detta som kommer göra att jag faktiskt tar mig i kragen snart och lär mig den nya kamerans funktioner? Dessa ämnen är det som gäller framöver: 

1. En bild på dig som du själv tycker om.
2. En bild på dig hemma.
3. En bild på din bästa vän.
4. En bild på någon du beundrar.
5. En bild på dig som togs i somras.
6. En bild på någon du älskar.
7. En bild på dig när du ser ut så som du alltid skulle vilja se ut.
8. En bild från en av de bästa kvällarna i ditt liv.
9. En bild på ditt rum eller din lägenhet.
10. En bild på ditt favoritdjur.
11. En bild på något som representerar dina framtidsdrömmar.
12. En bild på någon som du saknar.
13. En bild på någon av dina favoritsaker.
14. En bild på dig som du inte visste om att den togs.
15. En bild på ett utav dina favoritcitat.
16. En bild på dig som barn.
17. En bild på dig som tonåring.
18. En bild på din familj.
19. En bild på dig från idag.
20. En bild på din önskelista i år.
21. En bild på dig när du är ledsen.
22. En bild på dig när du är glad.
23. En bild som bäst beskriver ditt humör idag.
24. En bild från en tidigare julafton.

Så, lucka 1: en bild på mig själv som jag själv tycker om. Har inte så många bilder inlagda i min dator just nu men även om jag haft det så tror jag att det blivit denna. Vet inte riktigt vad det är med den som gör att jag blir så glad av den..kanske är det det att den representerar mycket av glädjen och lyckan i mitt liv? Allt det är min älskade farmor Astrid. 

Det. Och att jag är glad på bilden (och även då i livet). Att vi är i skogen tillsammans och plockar påskris. Att det snöar. Och att farmor inte riktigt är bekant med det här att fotografera sig själva genom att någon av de på bilden håller i kameran. Det är fint på något sätt. En clash mellan modernitet och det som var förr. Hon är 50 år äldre än mig och våra uppväxter kunde inte vara mer olika men våra själar, våra hjärnor och våra hjärtan talar samma språk och hon är en av dem jag beundrar mest i världen. Som jag alltid längtar till, och efter, och som får mig att skratta, våga gråta och vara rakt igenom genomskinligt ärlig. Som lyssnat på mig i timtal och alltid sett, verkligen tagit sig tid att se, situationen från mitt perspektiv och gett råd därefter. Tillsammans är vi starka och jag är så oerhört glad för vår vänskap. 

Vill du läsa mer om julkalenderutmaningen så kan du göra det här. Glöm inte att länka till Emely och posta ditt inlägg som en kommentar i hennes blogg