Jag ligger bredvid och får skylla mig själv. Tidigare var jag iskall och slutkörd. En tänd brasa senare brinner blodet av värme och den redan smala sängen känns för trång. Du andas tyst och lugnt bredvid och jag försöker lista ut var i dina drömmar du är nu. Själv gjorde jag det förbjudna och la mig under täcket, bredvid den knastrande elden, redan klockan sex, slocknade på en gång och nu några timmar senare kan jag inte somna om.
Trots att du gör det. Trots att D gör det. Och där ligger ni, ni som betyder mest, ovetandes om mina nattliga tankar. Allt är mörkt, som det ju är denna tid på året. Svart som en säck när jag somnar, svart som en säck när jag vaknar och så något grått mellanskikt mitt på dagen.
Att gå hemma så här gör att jag ser dagens ljus på ett annat sätt än vad jag gjorde alla åren när jag jobbade. Fast det handlar nog mer om utseendet på mitt forna kontorslandskap än något annat. Och det faktum att jag sällan tog mig ut på lunchen. Grejen är dock att det jag trodde jag saknade har visat sig mest vara en jäkla massa grå skuggzoner. I alla fall så här i november. Och att ha en sådan här smärtsam foglossning som jag har nu och som gör att jag knappt kan gå befäster den bilden. Jag kommer liksom aldrig så långt som till de öppna fälten då bara promenaden till tunnelbanan är jobbig nog. Sen är det det faktum att jag sällan törs berätta för folk exakt hur ont det gör och därför, leendes, påskiner att allt är som vanligt som gör smärtan, när jag väl kommit hem från mina språngmarscher i vanlig promenadtakt, extra stor. Igår promenerade jag dock med en person som jag vågade vara ärlig mot och i den stunden insåg jag vad tillit är. Och hur vackert det är. För jag och hon har inte varit vänner länge. Vi möttes till och med av en slump. Men att naket berätta om en svaghet (vaggandes fram i en takt där pensionärer med rullatorer lätt körde om oss i innerfilen) visade sig vara enkelt och det var fint.
Du som ligger bredvid mig och kämpar dig upp varje morgon vid klockan fem är också en sådan person som heller låter dig aldrig, verkligen aldrig, luras. För det och tusen saker till älskar jag dig.
