Bild: från DNs reportage om Lotta Lundgren, Erik Haag och Henrik Schyffert från i söndags.
Det finns publika personer som i stunder av när världen varit extra grå gett mig glädje, fått mig att skratta och gett mig hopp om livet tillbaka. I slutet av gymnasiet och början av universitetstiden var det Jonas Gardell och jag vet inte hur många gånger jag lyssnade på en av hans tidiga scenföreställningar och läste Mormor gråter och andra texter. Mitt i universitetsåren var det en förfärligt hjärtekrossad sommar Ernst Kirchsteiger. Och jag älskar fortfarande karln, till Js stora förskräckelse, och trots alla hans evinnerliga lyxprojekt i exklusiva byggen på TV4 som jag i ärlighetens namn följt mer sporadiskt. Och nu på senare tid, kanske de senaste åren, så är det Lotta Lundgren som ger mig energi. Hon, liksom övriga två där ovan, är fantastisk. Jag älskade hennes blogg (läs den även om den är lagd på permanent is - så väldigt många recept och roliga iakttagelser att bli inspirerad av), hennes kokbok Om jag var din hemmafru, missade tyvärr de båda säsongerna av Landet Brunsås på SVT men blev väldigt starkt berörd och peppad av intervjun med henne i podcasten Värvet och hennes sommarprogram på radion samt ser mycket fram emot att se Historieätarna på SVT från och med imorgon.
Bara en cool katt som Lotta kan inleda sitt sommarprat med orden:
»Jag heter Lotta Lundgren, är matskribent och igår firade jag tio-årsjubileet av min trettioårskris. För alla er som inte var med: för tio år sedan stod jag på toppen av min karriär som copy-writer. Jag hade nyligen separerat och bodde i en tråkig tvåa på Kungsholmen, eller Rövholmen som jag brukade säga, men det spelade ingen roll eftersom jag egentligen bodde på jobbet.
Alla andra skaffade barn och flyttade till hus, själv hade jag slutat träffa män eftersom de endast visade intresse, hade cyniska problem eller behövde låna väldigt mycket pengar. Jag jobbade j-ä-m-n-t. Träffade nästan aldrig mina ammande eller gravida kompisar och lagade definitivt aldrig mat. Så, för att pigga upp mig själv bokade jag en resa till Wales för att delta i en dödsmeditation. Alltså en meditation där man lägger sig ner på en madrass och dör i grupp.
(Första låten spelas).«
Jamen ni förstår väl: denna kvinna är fantastisk! Hon är sanslöst vacker och hon inspirerar mig som bara den. Har ni 45 minuter till övers tycker jag att ni ska spendera dem på att lyssna på hennes sommarprogram och lära er allt om hur viktigt det är att bli sedd i ett förhållande samt få receptet på en god, öppen lasagne med smak av sommar och få en massa andra klokheter till livs. Ni hittar programmet här.
