En av mina favoritbloggare Emily inspirerar alltid med sina olika upplägg på inlägg och nedanstående är ett rip-off av henne rakt av. Ur ett egoistiskt perspektiv är hennes blogg något fantastiskt som jag njuter av att djupdyka i (plus att hon nu efter ett tufft break-up är kär igen och det gör mig, trots att jag aldrig träffat henne, väldigt, väldigt glad) men ur mitt egna, kreativa perspektiv så hämmar andra genomtänkta bloggar mig. Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här fönstret som initialt bara var ett sätt för mig att för mig själv visa att det visst bodde i drömmar i min kropp trots att jag aldrig gjorde något för att realisera dem. Det var höst då med, för ungefär precis ett år sedan, och jag minns känslan av lycka i att lägga upp bilder som berörde mig någonstans i världen när de aldrig fick komma fram i den kreativa process som rådde på min arbetsplats. Jag kände mig vilsen, som en spillra utan riktig riktning, och det vettesjutton om jag har mer riktning idag..men allt är ändå annorlunda. Jag väntar barn. Jag renoverar inte längre sönder mitt hem. Jag har sagt upp mig. Jag funderar fortsatt mycket på vad jag vill bli, vad det ska bli av den här bloggen, var min kreativitet ska få utlopp, var mitt mod bor men skit samma..allt det där löser sig. jag tar dagen, och bloggen - ledsen men ni får leva med det ostrukturerade, som det kommer och detta är jag just p-r-e-c-i-s nu.
Längtar jag efter: Att komma in i ett kreativt flow. Att våga säga nej och lyssna inåt och lära mig att det kreativa kan bo i mig trots att brus (typ i form av trehundra måsten) omkring stör.
Är jag ledsen för: Att jag inte riktigt förstår, eller är på det klara över, var min gräns för engagemang möter andras. Jag har svårt att avgöra om det är min brist på energi som gör att relationer går i stå eller om de går i stå på grund av att jag känner av brist på energi från deras sida och resignerar.
Är jag glad för: För första gången på väldigt länge är jag faktiskt genuint glad över att jag är hemma och har friköpt mig från kontorslandskapen ett tag. Jag är glad över mitt mod och jag sörjer inte det som var. Dels har jag landat lite mer i mig själv tror jag men det spelar också roll att jag får rapporter om konkurrens, mellanchefstillsättningar, maktlöshet och annat trassel som åt upp min energi när jag var mitt uppe i det och att nu veta att jag slipper det. Att jag är helt fri från det. I alla fall ett tag till.
Äter jag helst: Clementiner. Och pepparkakor.
Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: Min bebis. Den där lilla filluren som ligger i min mage och sprattlar och stångas och sparkar mot väggarna i sitt varma, djupröda rum. Vem är hon? Vad tänker hon på? Längtar hon efter oss lika mycket som vi längtar efter henne? Och hur ska det gå att bli tre..och det på typ trettio kvadrat? Och hur ska hon komma UT ur min mage? För saken är den att jag haft svårt att komma förbi steget ("tänk att hon finns!") men nu märker jag att jag mer och mer gör mig mentalt redo för att hon även ska komma ut. Och växa upp tillsammans med oss..
Drömde om henne häromnatten för första gången (och shit som jag drömmer dessa dagar, helt surrealistiskt och förlåt K för att jag trodde att det var din drömfångare som orsakade kaos i min hjärna, det var nog snarare hormonerna :)) och hon log! Sedan ammade jag henne bredvid min egen mamma i tv-rummet hemma i Habo. Det var fint.
Är det finaste jag vet: Silhuetten av Js mörka ögonfransar mot skäggstubbskind när han ligger tätt intill i soffan och utmattad vilar på min arm om kvällarna.
Läser jag: Är två sidor in i Kajsa Ingermanssons senaste. Och detta skriver jag med viss skam i kroppen då det blottar min totala befrielse från att läsa intellektuella böcker (mitt stora löfte till mig själv inför den här ensamma perioden). Skammen gör också att jag snabbt måste säga följande: började läsa Zadie Smiths senaste samt Caitlin Morans How to be a woman men kom inte in i någon av dem. Gick till mitt ÄLSKADE Sture bibliotek och lånade hem en hel hög böcker efter misslyckad vinterskoshoppingtur vid Stureplan i förra veckan och kan i ett inlägg recensera dem alla snart..
Är jag galet stressad över: Hur jag ska lyckas kombinera alla mina go-see-utflykter till folk runtom i landet som jag inte träffat på länge med alla mina andra åtaganden, min bristande ork, min bristande energi och mina kreativa glimtar av tid.
Lyssnar jag helst på: Julsånger..men jag har sansat mig lite men hittar inte riktigt vad det är jag vill lyssna på istället. Irrar runt bland mina listor men inget känns bra. Ska nog försöka göra en lista i eftermiddag - har fått ett underligt sug efter Winnerbäck-låtar efter kanske tio års uppehåll.
Drömmer jag om: En förväntansfull, lugn och skön advents- och jultid.
Blir jag galet nostalgisk över: Att sjunga gamla barnvisor för mig själv och tänka på hur det kändes när jag sjöng dom som liten och hur det känns nu, sjungandes dem för lilla D som hör dem i magen.
