Blev spontanbjuden på lunch av min kompis Per så denna gången höll ambitionen om att äta lunch vid lunchtid utan ansträngning. Han är så väldigt fin. Med honom kan jag vara själsligt naken, något som annars är oerhört svårt tycker jag. Man skyddar sig och lägger ut dimridåer och försöker hålla god min men det går inte med Per. Han ser igenom varje försök till fasad och förklarar det tydligt. Också han är naken ibland och bjussiga samtal på det sättet älskar jag.
Hur som, efter lunchen drack via kaffe och hängde med frilansande kulturpersonligheter innan vi promenerade i den snöblandade regnglopen. Följde honom hem och på vägen hem till mig såg jag detta. Alltså, ett liv i det civila och man får upp ögonen för saker man helt missat tidigare. Och man inser att arbetstillfällena där ute är så differentierade att man baxnar.
Hur som, efter lunchen drack via kaffe och hängde med frilansande kulturpersonligheter innan vi promenerade i den snöblandade regnglopen. Följde honom hem och på vägen hem till mig såg jag detta. Alltså, ett liv i det civila och man får upp ögonen för saker man helt missat tidigare. Och man inser att arbetstillfällena där ute är så differentierade att man baxnar.
