Sittandes i en hoodie i soffan mitt på blanka dagen gör att mitt gamla liv (fast då måste vi blicka låååångt tillbaka - bortom graviditetsillamåendekoman, ihopkoman, jag-är-ledsen-vilsen-och-vet-inte-vad-jag-vill-med-livet (pga trist jobb, knäpp chef och tusen begränsningar)-koman och allt det där till tiden då jag faktiskt ägnade all min ledig tid åt att ömsom festa och ömsom sova) känns väldigt avlägsen. Vill inget hellre än att ta en drink på typ Babylon och bara kolla på folk. Borde göra det idag. Note to self: gör det idag.
Och denna insikt och handlingskraft all thanks to ovanstående låt som jag tänker symboliserar känslan av att gå från jobbet ihop med några kompisar, mötas upp på Ljunggrens, mingla och sen dricka drinkar och kanske (fortsatt med datorn i väskan) överraskande nog stänga East. Eller Berns. Det var fina tider.
