27 januari 2012

Så avlägset, ändå så nära


Har ju helt glömt bort att lägga upp det här klippet från Marie och Björns bröllopsfest. Såg det av en slump just nu bland mina datafiler och förflyttades som i ett trollslag från mitt röriga skrivbord, från all bokfanér och smutsgråa fasader utanför fönstret till en varm kväll under garagetaket i huset där vi bodde i Flic en Flac. Maries och Karls hjärtekrossare till morbror, Jackie, spelar på triangeln, deras släktingar dansar, pappa Jan får tårar i ögonen och ja, om Marie inte vore en sådan fantastiskt jäkla grym person som behärskar sega-stegens släpiga moves till fulländning så skulle jag kanske tvekat rörande att lägga ut klippet. Men nu..enjoy! Med är också coola, coola Helga som dansar fabulous!

Å, tänk den som ändå fortsatt kunde vara där under garagetaket, dansandes till trummorna och stämsången som jag aldrig ville skulle ta slut, drickandes starka romdrinkar och deltagande i en familjs sammankomst som lever ömsom med fötterna i Dalarna men med sina hjärtan på Mauritius.