Bild: http://youstockholm.com/
Klippte mig idag. Och det är något med att sitta där i strålkastarbelysningen och liksom aldrig känna sig så malplacé som då. Håret är trassligt och mer en hårman än en frisyr. Den svarta plastrocken halverar halsen och får huvudet att anta gigantiaska proportioner. Ingenting kan i det läget ge lens ansikte ett förmildrande skimmer - och just då ska man försöka förklara hur man vill se ut när man är sitt allra vackraste jag. En omöjlighet. Och anledningen till att jag klipper mig så sällan och ännu inte hittat en frisyr jag gillar.
Bredvid mig satt Noomi Rapace och blev tillfixad. Kanske för Stockholms modevecka - är inte hon någon slags beskyddare för den i år? I alla fall. Noomi hade en assistent. Skulle kunna döda för en assisten. Och för hennes looks och aura av coolness. Dock, när jag var färdigklippt satt J och hängde i väntan på att själv bli klippt (jamen jag vet, det var nördigt men jag klipper mig hos hans frisör (på YOU av (info som bara kan intressera dig K) en Skövdetjej (85:a) som kände Saga Larsson) och oberoende av varandra hade vi råkat boka tiderna efter varandra (soulmates och allt det där..eller nej..)) och han var..så fin. Leendes. Väntandes. Slog det faktum att hon bredvid mig säkert hade Jude Laws kontaktuppgifter i sin mobiltelefon med astronomiska hästlängder. :)
I världen, sicksacksbroderad över mina livsval, finns en man. Någon som jag bråkat satan i gatan med i helgen (tack vare den där grannen som väcker mina drakinsikter and all that) men som jag rett ut allt med och som jag fan gillar mest av alla.
Plus att jag fick en frisyr igen. Det var fint.
