Har insett att det är i transitperioderna det händer, det är då jag blir skör. Tycker saker och ting är obehagliga och vill hellre backa och resignera och stanna kvar i det välbekanta än möta nytt och gå framåt. Att packa är för mig ett mindre helvete. Drar mig för att föreställa mig vilka situationer som kan uppstå och packar därför med stor vånda och under stor ansträngning det allra sista.. Är ofta nervös strax före en resa och strax innan jag kommer in i lägenheten/hotellrummet eller var det nu är jag ska, men sen, sen!, när jag väl öppnat dörren, satt ner väskan och kanske slagit upp ett fönster..då är transitperioden över igen och allt är bra. Ja, tills jag ska lämna lägenheten/hotellrummet och allt börjar om igen. Så från att ha dragit mig för att ankomma en ny plats så drar jag mig inför nästa transitperiod för att lämna den. Kanske inte helt logiskt men det har alltid varit så.
I synnerhet denna tid på året så tycker jag transitperioden tar extra mycket på krafterna. För mig ligger motsättningen mellan lata dagar på stranden, blåbärsplock i solen och lugna kvällar utomhus kontrasterar vilt mot allt det uppstyrda som en terminsstart eller återgången till jobbet stått för. Trots att jag vet att sommarkvällarna finns kvar. Blåbären likaså. Och baden med. Det är bara något med allt det nya som augusti ofta för med sig som gör mig lite shakey och som fått mig att vilja stanna tiden där under snedtaket på Lundgatan, platsen där jag egentligen helt saknar identitet dessa dagar men som ändå förknippas med någon slags trygghet. Trygghet på grund av dess totala avskärmande från alla nya intryck.
Berättade detta för J över en skål hett efterlängtad ramen på en solhet Folkungegata strax efter att vi klivit av bussen från tågstationen. Berättade om transitangsten. Om hur jag nu drog mig för att gå över tröskeln. Gå till ICA. Handla varor och med varje vara i korgen bekräfta att sommaren var över och att vardagslivet åter började. Han tittade upp och sa bara: Jamen kan vi inte bara gå in i blomsteraffären på vägen hem och köper saker du tycker är vackra så kanske det känns lättare?
Och vet ni? Det blev det.
