Många gånger är det som att när jag skrivit ur mig min oro då har jag också skrivit ur den ur kroppen. Härom morgonen kändes den svala luften som ett stressat avslut på min föräldraledighet. Hade därefter en underbar dag i skärgården, fann lugnet och var redo att sätta igång. Och vad händer då? Haha, jo..jobbstart uppskjuten på obestämd tid. Aja. Sitter istället här ensam i soffan med en hög andra måsten bredvid mig. J har gått till jobbet, D sover och jag har tänt alla lampor vi äger. Och så, som i ett ögonblick, blev det höst i huset.
