29 augusti 2013

Tankar om döden, 2

Igår när jag var på språng lämnade jag tillbaka Kristian Gidlunds bok på biblioteket (älskade Sture bibliotek) och jag glömde fotografera det här inlägget och kommer inte kunna återge det helt korrekt men ändå, andemeningen var denna: 

Liten pojke i något europeiskt land föds. Växer upp och blir 8-9 år. Säger till sina föräldrar lite underliga saker som att han "valt dom". Börjar intressera sig för amerikanska bombplan under andra världskriget. Blir mer och mer uppslukad av detta. Refererar till en massa saker knutna till planen som inte står i böckerna. Säger att han är "Matt". Kan prata engelska. 

Föräldrarna tar honom till en flygbas pojken ofta pratar om. Det visar sig att det funnits en stridspilot vid namn Matt där som dött i en flygkrasch. Pojken kan namnen på alla i Matts bataljon. Han kan peka ut platsen, mitt ute till havs, där Matt dig. "Ja, här var det" säger pojken. 

Han får träffa Matts familj och kan namnen på dem alla. De liksom möts igen. Pojken återvänder hem med sin familj. Lugn. Och pratar inte så mycket om Matt och flygplanen mer.

Ja, mycket väntat tror J det är en bluff. Själv bryr jag mig inte om det utan ser det som en säregen berättelse. Sann. Men bortom all förståelse.