Det verkar inte bättre än att jag, som anlände till Stockholm i söndags insvept i en halsduk när alla andra bar shorts, barfota är på väg i tunn tröja och utan jacka till ett regnigt och blåsigt landskap. Är med andra ord totalt i osynk med vädret men klockan halv sju imorse var det varmt hemma.
Är på väg för att utreda ett projektarbete som pågått i..tre år? Oändligt länge i alla fall och det ultimata beviset för vilken uthållighet som krävs för att driva saker och ting i mål i min bransch. Eller ja, på just min arbetsplats kanske. Och för mig som bara vill leverera och få saker och ting att hända..ja, jag möglar lite inombords men skit samma - är ändå på väg för att betrakta en tidsmarkör (toll-gate) som bevis på att vi bara är ett år från leverans.
Det blir bra. Mitt huvud är som en konservburk men snart kliver jag av det här frukosttåget och fortsätter ut på landsbygden med ett gäng kollegor som jag stridit med ett otal gånger genom åren. För att få igenom förändringar, för att få rätt, för att ja..föra saker och ting framåt. Kan kanske försöka se det som ett nostalgiskt avsked till forna tiders agendor? Och samla ork inför ännu en socialt ansträngande dag..
