Borde inte blogga när jag är trött och frustrerad men kan inte sova och..behöver få ur mig ångesten av att sommaren antingen regnar bort eller pågår medan jag renoverar sönder den. Känner mig helt ur fas och saknar energidepåer och jag ska aldrig (aldrig!) mer ta semester så här sent i juli något mera.
Försöker trösta mig med vetskapen om att min sena semester möjliggör att de andra på jobbet får precis den sommar de önskar men den tanken tröstar..föga. Kan inget annat än att räkna ner och nio dagar till känns just nu som en evighet.
Nio dagar i ett öde kontorslandskap när andra ligger på stranden. Nio månader sen (nästan, sju i alla fall) som jag senast hade en bikini på mig. Sen jag låg på en strand. Sen jag uppsökte skugga. Herregud. Om det ändå vore fyra dagar kvar men nej, det är ju inte det..hur, hur, hur ska jag orka?
