Och apropå det här med dålig kroppssjälvkänsla – var inte det här fotografiet fantastiskt? Älskar killens pose, han är från och med nu mitt ideal. Jag menar: den glada, lätt överlägsna minen (även om den är lite svår att se på mitt suddiga foto av fotot), posen, magen – allt är fab!
Att sedan färgerna är så vackra gör fotografiet i sig svårt att motstå, men exakt hur många fotoaffischer klarar min lägenhet på 35 kvadrat av innan dess estetik dränkts av saker inköpta i Fotografiska museets butik? Jag tänker att jag kan klämma in minst tre till men jag förmodar att J önskar sig noll. Detta med att bo ihop - en ständig kompromiss..
Bilden är för övrigt från Helen Levitts utställning Urban Lyrics med bilder från 1930- och 70-talets New York. Bara det var vackert i sig.
Rekommenderar utställningen, som pågår på Fotografiska till och med den 11 december, varmt.
