Bild: en.wikipedia.org/wiki/Wis%C5%82awa_Szymborska
»Det sägs att den första meningen är den allra svåraste när man ska hålla tal. I så fall har jag det svåraste bakom mig.«
Så inledde Wisława Szymborska sin nobelföreläsning. Och jag vet inte om du, liksom jag, känner hennes coolness liksom strömma över mig när jag läser de där två meningarna. Gör du det?
För mig säger de allt om henne och hennes förmåga att lyckas låta blasé trots att varje ord är vägt på guldvåg.
För mig säger de allt om henne och hennes förmåga att lyckas låta blasé trots att varje ord är vägt på guldvåg.
Hur som. Det är fredag. Ledighet ligger framför mig. Jag känner vemod. Mitt inre ömsom bultar, ömsom gnisslar över ett maskineri som kastar tvärt mellan jublande entusiasm och grå hålögdhet. Det viktigaste är hela tiden att vara glad. Glad, glad, glad. Vad innebär det? När är jag glad? Vilka känslor vill jag sträva mot - är det glädje?
Läste tidigare idag en artikel om Liza Marklund i DI Weekend som inspirerade mig. Hittar den inte på webben men skulle kunna tänka mig att skriva in den ord för ord bara för att se vilka reaktioner hennes funderingar får i andras huvuden. I vilket fall, hon säger: »Jag är lite konstig, tycker till exempel inte om lyckliga, trevliga saker. Begriper mig inte på lyckotvånget över huvud taget, och jag är så sjukt rastlös. Jag trivs bäst på ett flygplan eller i ett flyktingläger i Afrika.«
Det tycker jag är en inspirerande inställning. Lyckokravet är en fotboja, men hur man kommer kring det - det vet jag inte ännu. Kanske är varje dag och varje dags funderingar på ämnen som dessa ett sätt att faktiskt en dag hitta en lösning?
Och om varje dags fundering innehåller en av Wisławas 200 poem så är man i alla fall ett litet steg på väg framåt.
Noterat
Livet är enda sättet
att beväxa med löv;
hämta andan i sanden,
flyga upp på vingar;
att vara en hund,
eller stryka den över pälsen:
att skilja smärta
från allt som inte är det;
att få plats i händelserna,
ta vägen i vyerna,
leta reda på det minsta bland misstagen.
Ett enastående tillfälle
att minnas för en stund
vad man pratade om
Wisława Szymborska
