På väg till det uppdukade middagsbordet stannar min 90-åriga farfar upp och innan han går och sätter sig ställer han sig vid altanfönstret, tittar ut och säger: "Titta! Vad vackra de är" om humlorna som ivrigt surrar kring blommorna utanför.
Som jag älskar honom för att han säger just detta.
